? Stor jägarn
Min 9 årig kelpietik som aldrig jagat något i hela sitt liv, har på gamla dagar blivit värsta stor jägarn...
För några dagar sedan när vi som bäst håller på att lyfta stockar till hundgården och hon som vanligt virrade runt våra fötter så rusade det fram en massa sorkar...
Sorkarna hade gömt sig under stockarna och kom nu framrusande i panik och alla håll och kanter...
Detta var ju naturligvis väldigt intressant för lilla Mynja som yr av förvirring och spänning greps av stor jaktiver och rusade efter dessa feta små gnagare som var jävligt mycket snabbare än hon... men en lika förvirrad sork råkade glömma bort att det är bra om man stannar kvar på ett ställe där en angripare inte kan komma åt en.. så han/hon rusade ut och rakt in i käften i Mynja.. det var liksom bara att gapa och svälja för Mynja.. som helt plötsligt, stolt står där med en sork i käften.. sorken fattade noll, Mynja fattade noll och matte sa äcklat loss.
Mynja som då fattade att hon faktiskt hade en SORK i käften försökte då skyndsamt svälja det lilla äcklet helt.. men råkade istället nacka sorken och kräkas upp det.. bläää.
Efter denna lilla bedrift så vaknade jaktsjälen i Mynja och hon blev gnagarjägarn nummer 1.
Hon tog med stor iver på sig uppgiften att fånga alla gnagare som vågade visa sig på tomten..
Letade i varhe skrymsle och vrå efter dessa små djur och lyckades faktiskt fånga några.. minst två per dag har hon lyckats fånga... dock har inte käkat upp dem utan lämnat dem lite här och där... blä
Igår var det 3 ganagare som fick sätta livet till.
2 sorkar och en ekorre..
Den sistnämnda försökte jag skrämma bort men tyvärr lyckades det inte.
Det var en liten ekorrbebis som promt skulle vara med oss..
Skrämde bort den flera gånger men den kom tillbaka... den klättrade t.o.m. upp på mitt ben. Lyckades skrämma bort den så att den var borta i en halvtimme ungefär men sen så kom den tillbaka och då var Mynja där och fångade den... trodde inte att hon skulle lyckas men tydligen så hade jaktsjälen gett henne super krafter (för att vara Mynja)
Det var bara att begrava den stackarn...
För några dagar sedan när vi som bäst håller på att lyfta stockar till hundgården och hon som vanligt virrade runt våra fötter så rusade det fram en massa sorkar...
Sorkarna hade gömt sig under stockarna och kom nu framrusande i panik och alla håll och kanter...
Detta var ju naturligvis väldigt intressant för lilla Mynja som yr av förvirring och spänning greps av stor jaktiver och rusade efter dessa feta små gnagare som var jävligt mycket snabbare än hon... men en lika förvirrad sork råkade glömma bort att det är bra om man stannar kvar på ett ställe där en angripare inte kan komma åt en.. så han/hon rusade ut och rakt in i käften i Mynja.. det var liksom bara att gapa och svälja för Mynja.. som helt plötsligt, stolt står där med en sork i käften.. sorken fattade noll, Mynja fattade noll och matte sa äcklat loss.
Mynja som då fattade att hon faktiskt hade en SORK i käften försökte då skyndsamt svälja det lilla äcklet helt.. men råkade istället nacka sorken och kräkas upp det.. bläää.
Efter denna lilla bedrift så vaknade jaktsjälen i Mynja och hon blev gnagarjägarn nummer 1.
Hon tog med stor iver på sig uppgiften att fånga alla gnagare som vågade visa sig på tomten..
Letade i varhe skrymsle och vrå efter dessa små djur och lyckades faktiskt fånga några.. minst två per dag har hon lyckats fånga... dock har inte käkat upp dem utan lämnat dem lite här och där... blä
Igår var det 3 ganagare som fick sätta livet till.
2 sorkar och en ekorre..
Den sistnämnda försökte jag skrämma bort men tyvärr lyckades det inte.
Det var en liten ekorrbebis som promt skulle vara med oss..
Skrämde bort den flera gånger men den kom tillbaka... den klättrade t.o.m. upp på mitt ben. Lyckades skrämma bort den så att den var borta i en halvtimme ungefär men sen så kom den tillbaka och då var Mynja där och fångade den... trodde inte att hon skulle lyckas men tydligen så hade jaktsjälen gett henne super krafter (för att vara Mynja)
Det var bara att begrava den stackarn...
Trackback
