Det heter ju att från barn får man veta sanningen.
och det kanske är riktigt...

Roligt är det i allafall att sitta och lyssna på allt som kommer från barnamunnen.

Som idag tex... jag håller på att försöka förmå  Jon 5 år att klä på sig...
Han har ju som tidigare nämn lite humör och det även idag...
Det här med att klä på sig tycker han är helt onödigt...därför tar denna typ av aktivitet väldigt lång tid.
Hur som helst... jag tjatar väl lite på honom.. och känner väl mig lite stressad eftersom minuterna tickar iväg.
Säger åt honom att lägga av och tjafsa och sätta igång och klä på sig så att vi kommer iväg någongång.

Han rynkar pannan och spänner ögonen i mig och säger med dov röst... jag är inte din mamma....
Jag blir så paff och kan inte hålla mig utan fnissar till..Jon stirrar lite på mig...och säger: nämen oj... nu blev det fel.. jag är ju inte en mamma för jag är ju söt och humorn glittrar så där härligt medryckande i hans ögon

Tack för den du.. din lille fis.... tänke jag

***********************************