Funderar på att göra om bloggen lite..
En ny header framförallt...
Den är ju lite små töntig..
Och nu när jag gått ner mycket i vikt så kanske jag kunde fixa en snygg bild på mig att ha i headern.
Jag får se.. ska fundera lite till... kanske börjar fixa med den i  kväll..
Har en bild framför mig...hur den skulle kunna se ut.. headern alltså...

Tyvärr är det ju så att det allt som oftast inte brukar bli som bilden i huvudet.. men man kan kanske komma rätt så nära den i allafall..

Sitter för övrigt på jobbet..
Har en elak hosta... måste springa på toaletten i bland och riktigt hosta ut mig allt jäkla slem.  äckligt som sjutton.. men så är det.. bara att göra det liksom.

Skall hämta barnen när jag slutar vid 18 så ikväll blir det sent.. men maten är färdig att värma bara... tur det..

Sen när barnen har somnat skall jag sätta mig vid datorn en sväng.. uppdatera jbhk:s hemsida, denna blogg och betala räkningarna som inte blivit betalda ännu.

Något äckligt har hänt hemma hos oss...
Får inte bort det... hur väl vi än städar.. vet inte riktigt vart det kommer i från.. men äckligt är det...
Små små flugor som flyger runt som galningar över allt.. och nej det är inte bananflugor... sådanan har jag sett förut och sådana är det inte.. utan det är något annat.
Enligt en bekant som var på besök härom kvällen så är det sk blomflugor...
De kommer från blomjorden och när de väl kommit in så hamnar de oftast i vasken (avlopp) där de förökar sig och är jäkligt svåra att bli av med..
Spelar ingen roll hur jäkla rent man har så är de där ändå...
Han kom med ett lite råd som vi skall testa med... vinäger eller ättika i en kopp i vasken alternativt bredvid vasken... då försvinner de därifrån..
Fråga mig inte hur det går till.. varför flugorna försvinner... för det vet jag inte...
Hoppas bara att det fungerar... för det är inge roligt... för jag menar... vem vill ha en massa flugor inne... ser ju ut som man har det skit snuskigt hemma fast man inte har det...


Uppdatering

Har nu läst på ett forum.. angående dessa små flygande äckel... och enligt forumtråden så skulle man hälla lite vatten, vinäger och lite diskmedel i koppen/muggen för då drunknar flugorna som tydligen attraheras av den söta doften... jaja värt att prova

Idag blev Jon en stor grabb.
Hur man ser det där med att bli en stor grabb är högst individuellt.
För Jon är det att få nya "jaktstövlar" eller att tappa en tand.
Nu har han båda..
Sina älskade jaktstövlar fick han för någon vecka sedan och tanden den tappades idag.
Igår var han riktigt bekymrad... han kunde inte sova, han kunde inte äta.. egentligen kunde han ingenting...

Idag efter jobbet så kom han glädjestrålande springande mot mig med tanden i handen..
Den hade lossnat på lunchen och skulle nu bli en peng.

Till Jons stora besvikelse måste han vänta hela natten innan tanden förvandlas till en peng...
Håll nu tummarna att tandfen ser att han tappat sin tand..

Sitter på jobbet.
Halsen svider, rethostan retas, snoret rinner och ögonen likaså...
Jag e trötter men ändå inte hängig..
Ingen feber just nu... och jag hoppas att den håller sig borta..

Tack och lov har min TL sänkt mina skills på telefonen... så jag tar mest mail idag..
Känns skönt att ha en så snäll TL... nu kan jag ju faktiskt vara här och jobba .... hade inte gått om jag även hade behövt tagit alla samtal....

Hamnar dock i någon form av målbrotts situation ibland... rösten försvinner.. det piper och helt plötsligt har man världens whiskey röst....

46 av TP:s anställda kommer att få gå om inget händer... de kör sist in först ut metoden vad jag vet... så jag sitter säkert just nu iallafall..

Tråkigt när det händer sånt här... har ju lärt känna även alla de nya.. och de är riktigt trevliga prickar.. (iallafall de som sitter på min avdelning)
Man kan ju alltid hoppas på ett mirakel... att den stora uppdragsgivaren ändrar sin prognos igen... undrens tid är ju inte förbi ännu :)) så hoppas kan man allitd göra...

Året bruks SM är avklarad....
Järvsö BHK hade hand om söket som flöt på bra ute i Jarse skogarna..
Många av de erfarna ekipagen försvann.. genom att få låga poäng.. t.o.m några nollor delades ut.. bl.a till fjolårsvinnaren....

Lydnaden avgjordes för alla ekipage på gräsplanerna utanför DINA ARENA i Edsbyn..

2010 års sm vinnare

SÖK: Göran Petersson med sin Schäfer Fuerza´s Rusk från Trollhättans BK

SPÅR: Marie-Louise Ståhlberg med sin Border Collie Tonedo´s Powerfull Dusty från Filipstads BK

RAPPORT: Jörgen Clasén & Monica Schneider Clasén med sin Border Collie Skogsvallarens Elllis från Jönköpings BK

SKYDDS: Lena Hjerth med sin Malinois Atle från Strängnäs BK

IPO: Sara Halldorsdottir med sin schäfer ChaDes Raya från Svenska Schäferklubben

På lördagen var jag och barnen till Edsbyn och kikade på lydnaden... jag snorade och frös.. men kul var det..
Barnen uppförde sig väl och jag fick tillfälle att gå omkring och se på alla hundar och handla lite hundprylar i alla säljtält som stod uppställda längst sidorna.

Nu hade jag inte så mycket pengar med mig så allt som jag ville ha kom inte med hem... dock inhandlades det två klicker, ett klicker armband, en påse där det står hundsaker (skall ha den i bilen och ha sakletningsgrejer och sånt i)  och en kong.. Hade velat köpa mig en snygg väst.. men hade som sagt inte pengar till det.. och om jag hade haft pengarna så skulle jag nog ha väntat ändå... skall ju gå ner lite till hade jag tänkt.

Fyndade på stor loppisen i Hennan idag..
Trevligt trevligt.

4 glasburkar med lock (att fylla med pasta, havregryn och mjöl hade jag tänkt)
2 fönsterlampor till vardagsrummet
en sjärnlampa (vägglampa) till pojkarnas rum att ha på hela natten...
En läslampa till vårt sovrum.
Ett par stövlar (fina svarta till mig)
En gardinkappa till köket.

Fanns mycket mycket mer men hade inte tid eller ork att köpa mer...
Skall nog åka dit igen nå tag...
De har tydligen öppet på onsdagar och söndagar..

Är just nu helt slut..
Så slut så jag knappt kan sitta här och skriva.

Snorig. täppt i näsan. smått febrig och jag har en riktigt roslig hosta.. usch.
Andreas och Jon håller även de på att bli sjuk... skit  hatar verkligen förkylningar...
Kommer inte direkt bli rik nästa löning... mycket frånvaro känns det som...
Fast det var ju två veckor semester också.. och de får jag ju betalt för...

Nä nu skall jag nog gå och sova... känns som en riktigt bra idé

Idag Så åkte jag och Andreas till sjukhuset i Hudiksvall..
Denna gång var det barnavdelningen som skulle få sig ett besök.

Lite tressigt blev det eftersom morgonbestyren tog lite längre tid än beräknat, jag måste tanka bilen och det regnade som sjutton.
Men vi han precis i tid..
Föredrar dock att vara ute i god tid .. så jag slipper stressa.

Började med att väga och mäta... Andreas har vuxit 6 centimeter under sommaren.. inte undra på att de flesta byxorna är för korta.
Vilken tur att vi varit på säcken och inhandlat lite nya kläder.

Sedan gick hela kroppen igenom...hjärta, lungor, reflexer, svalg, öron, ögon m.m
Det klämdes på magen, kollades balans, kollades grovmotorik och koncentrations förmåga,
Överlag klarade Andreas av det mesta mycket bra.. han har dock lite svårt för att hoppa på ett ben.

Pratade om Andreas epilepsimedicin.. om han skall fortsätta med den, minska mängden eller öka den m.m.
Vi bestämde att eftersom Andreas har haft det lugnt på anfallsfronten väldigt länge nu så skall en EEG göras på nytt för att kolla hjärnans aktiviteter.. efter det beslutas det om fortsatt medicinering eller inte.

Jag tog också upp detta med sängvätning eftersom jag anser att det är ett stort problem.. visst det inget onormalt att kissa i sängen i denna ålder.. många som gör det.. men jag tycker ändå att vi måste ta tag i det nu... fixa till det innan han blir ännu äldre.
Där beslutades det att vi skall fylla i någon form av blankett med en massa frågor om just sängvätning.
Bla om det finns i släkten, när på dygnet denna sängvätning oftast sker, om barnet sover djupt osv. 
Sen skall blanketten skickas tillbaka till barnavdelningen för genomgång och utifrån svaren så beslutas det om det behövs vidare undersökning eller så så får vi ut någon form av hjälpmedel.. såsom plingmatta (en liten platta/matta som läggs i kalsongerna och när det kommer en droppe på mattan så börjar den pipa) eller medicin som skall reducera urinet.

Satt och pratade bra nog länge så det var flera patienter som fått vänta... men vadå.. vi är ju där för att gå igenom Andreas.... då måste du ju faktiskt beräkna hur lång tid det tar...och faktiskt ta i lite i överkant också...
Men men det är ju inte mitt problem... det är läkarnas helt enkelt...

Imorgon får Andreas åka till skolan medans Jon och jag åker till Hudiksvalls sjukhus.. (vilket evigt rännande) och tar bort gipset och gör diverse kontroller..

Är så förkyld så jag tror jag smäller av snart..
Började ca 10 minuter innan jag skulle sluta för dan på jobbet i fredags.
Fick ont i halsen så jag trodde jag skulle dö... hatar verkligen att ha ont i halsen.

Det höll i sig hela kvällen, natten och även lördagen. Inget roligt alls..
Blängde i mig te men det blev egentligen bara värre..

Sen började helvetet.. hela mitt huvud känns uppsvällt av snor.
Jag går och snyter mig hela tiden... har fyllt hela papperkorgen med näsdukar..
Tack och lov för lambi näsdukar i multipack... de är mjuka och multipacken lär jag ju behöva...

Nu har den bedrövliga rethostan börjat...
Rethosta är ju aldrig kul.... men just när man har ett jobb som mitt.. dvs prata i telefon hela dagarna.. så är det jäkligt jobbigt att ha rethosta.. eftersom rethosta förvärras av att man pratar...

Ibland låter jag som jag hamnat i målbrottet och ibland som en skiva som snabbspolas...
Kunderna måste ju tro att jag är helt bakom.

Idag har det verkligen varit en riktigt loppisdag..
Riktigt riktigt roligt...
En hel del loppisar besöktes och en massa fynd gjordes för en billig penning.
En riktigt familjedag blev dessutom eftersom hela familjen var med.

Så vad fyndade vi då:

* Ett par gummistövlar till Jon
* En höstdress (jacka och byxa) till Jon
* 2 par täckbyxor till Andreas
* Ett par skor till mig
* Ett par tunna arbets/hundhandskar till mig (helt nya)
* Ett par "jaktbyxor" till Nicklas (helt nya) Jag kan nog ha dem alldeles strax :)
* En massa olika leksaker (bilar, traktorer, lastbilar m.m) till Jon och Andreas
* 6 st deckare till mig
* 12 champagneglas
* En glaskaraff (jag skall använda den som tillbringare hade jag tänkt)
* En väska till mig (väskor kan man aldrig få för många av)
* Ett par fritidsbyxor åt Nicklas (helt nya)
* En brödkavel (en sådan man använder när man bakar tunnbröd eller glödhoppor)

 Allt detta fick vi för bara några hundralappar.
Trevligt trevligt

Bilder kommer i morgon på några av fynden.

På kvälls promenaden passade jag på att ta med mig kameran.
Tänk det kan blir riktigt fina bilder när man ligger och krälar i gräset.

Idag nådde jag målet.. det är faktiskt så att jag t.o.m. slog det lite.. det blev lite bättre :)
Och det 1 vecka tidigare än det var satt.
Så underbart...
Nu väger jag två siffrigt.. (om man räknar hela kilon) så underbart härligt...

Tror knappt att det är sant...
Så lycklig...

Egentligen är det så att jag skall väga mig på måndagar... men jag kunde inte låta bli...måste bara få veta om jag nått målet eller inte...
Underbart är ordet...

TVÅSIFFRIGT... smaka på den du......  så lycklig

Det är ett elände just nu..

Det är 5 sjuka och 4 på semester... blir galen snart... det ringer något så grön jävligt.

Jag sätter mig och gråter snart..

Shit vad mycket lös skinn jag har.
Det hänger och dallrar överallt.

Jag har fått

*kalkonhaka
(skin under hakan som är delat i två små påsliknande häng..dock inte så mycket men det är där.. suck)

* Vingar... flaxar jag tillräckligt med armarna så lyfter jag nog snart.

* Kjol...magen hänger ned och täcker det mesta :)

* Sittunderlag..  Röven hänger ända ner till knävecken


Dessutom så kan jag använda min mage till extra täcke när jag ligger på sidan.. bara att liksom breda ut.

Detta är inget jämnfört hur jag såg ut förut... när inga kläder passade och allt var tungt och jobbigt... jag ska vara glad över mina veck och häng...

En bild på mig kanske


En massa valkar och veck men gullig ändå :)

Bilden hittad här !

Allt flyter väl på som vanligt.
Händer inget speciellt.

Förutom igår..
Då träffades nämligen vi i tjejgänget. Jag, Nina, Tilde, Angela och Marre.
Så roligt.. vi käkade asiatiskt, skrattade, snackade en massa och planerade inför vår Göteborgsresa.
Så himla trevligt och roligt.
Tilde kom med förslaget att vi kanske kunde försöka träffas så här.. åtminstone en gång i månaden..
Låter som en super bra idé tycker jag..

Behöver ju  inte vara en förutbestämd dag.. utan det kan kan komma lite spontant så där.

Hur som helst är det en underbar idé...
Så kul att träffas alla på samma gång.

Detta måste vi göra om flera gånger

Har nu gått ner 50,1 kg och tänkte att det var dax för lite nya bilder

Eftersom jag inte direkt har ett bra ställe att fotografera på så får dessa bilder duga... ljuset är inte direkt det bästa.


Ovan ser ni skillnaden från starten, till 40 minus och vidare till 50 minus.

På bilden ovan kan man jämnföra hur jag såg ut innan operationen till idag, minus 50 kg

Ansiktet har förändras en hel del. Även här är det från start till minus 40 kg och vidare till 50 minus.

Här ser ni skillnaden från start till idag minus 50 kg.

Första arbetsdagen efter semestern är alltid hemsk.
Att det är dessutom är måndag på en 18 vecka gör ju inte saken bättre.
Det kunde givetvis vara värre... det kan du ju nästan alltid...

Jag är trött och otroligt omotiverad men ändå låter man som om man vore hurtigast i världen.
Knepigt det där att man kan vara totalt omotiverad men ändå klara av att låta som om samtalet är det roligaste man gör..
Att man brinner för det man gör..
Men det är klart... det gör jag ju egenligen.. jag brinner för mitt jobb.. men inte för att det är roligt och speciellt givande utan för att det just är ett jobb.

Har man ett jobb så gör man det bästa man kan...så är jag i allafall...
Ligger inte på latsidan på något sätt.. utan man kör järnet helt enkelt..

Shit vad hurtig jag lät nu då.. men så är det.. jag tänker så...och jag gör så...

Ikväll har vi käkat något så underbart gott som räkor och kräftor med tillbehör.

Älskar verkligen skaldjur.
De ser ju lite underliga ut men de skall inte tittas på, de skall ätas.

Till räkorna och kräftorna hade vi majonäs, vitlökssås, kokta ägg, vindruvor, päron, smörgåsrån, rostat bröd, olika ostar och cider.


Så underbart gott.

De övriga i sällskapet käkade också efterrätt bestående av blåbärspaj och vaniljsås..
Äter inte sånt nuförtiden.. tycker att det är alldeles för sött...

Sitter och är alldeles proppmätt.. fick inte i mig mycket men hamnade i himmelriket ändå.
Gott gottigott gott...

Idag skall jag köra Andreas till fritids för några timmars lek, fixa och dona lite hemma för att sedan åka till till frissan och klippa mig.. äntligen säger jag då bara...
Vid 17:00 skall jag vara nere vid Träslottet för vidare färd in i skogen för öppenklass viltspår, rörligt prov med Zilva...
Beroende på hur lång tid det tar så skall jag sedan åka på instruktörsmöte på klubben..
Mycket att stå i , idag hmm.. jaja det ska nog gå bra... hoppas att det klarnar upp bara.. inge roligt när det regnar.

Kommer väl lite bilder senare idag..

Träffen utföll bra även denna gång..
Älskar verkligen när saker och ting flyter på.

1,2 kg lättare än förra veckan. Härligt härligt 
Just nu har jag gått ner 48,7 kg och mitt första mål närmar sig med stormsteg.
Jag har nu 2,4 kg kvar till första målet som jag har satt 31/8 som slutdatum för.
Det medför att jag har 22 dagar kvar.
Det betyder att jag måste gå ner ca 0,80 kg per vecka.
Hoppas att det går... jag skall banne mig klara det..
Sen är det ca 20 kg kvar för att nå slutmålet.
Mitt nuvarande BMI är: 33,4.

Igår hade Nicklas och jag vår 2:a bröllopsdag...
2 år som gifta och än så länge fungerar det bra... ryker ihop ibland men det brukar inte vara så länge.. blir sams ganska snabbt.
Det är väl så det brukar vara..
Hur som helst så var det då vår bröllopsdag och om vi vore ett normalt par så skulle vi då kanske ha åkt på restaurang eller något annat romantiskt.. men nu är vi inte normal alls..så det där med restaurang sket vi i..

Barnen fick en heldag tillsammans med mormor och morfar och vi fick en heldag för oss själva..
och hur förvaltar man en sådan tid om man heter Åsa och Nicklas Palm.. jo man åker och fiskar..

Packade in matsäck och fiskeredskap och for till skålsjön...vädret var bra nog perfekt och fisken gjorde sig tillkänna lite varstans genom att bilda ringar i vattnet när de tog en massa småkusar.



Kände att detta kommer nog bli ganska lätt.. men ack så jag bedrog mig.. nappade inte ett enda dugg...
De förbaskade fiskarna käkade dock upp betet ett antal gånger... men gjorde det så finurligt så att jag inte kände det...

Gav upp och käkade istället lunch.. bestående av diverse småtugg... ost, grillad kyckling, salami, keso m.m


For sedan till skog och tränade sakletning med Zilva och Mynja i ett väldigt kuperat område.



Eftersom vi övergivit tanken på att få någon fisk så åkte hemåt men under resans gång så kom vi på den briljanta idén att vi skulle passa på att gå ljusnan leden.
Åkte hem och lämnade av alla fiskegrejer och hämtade en ryggsäck att bära matsäcken i.
Körde sedan en av våra bilar till måga för att sedan åka upp till vallåsen.
Leden är sedan ca 15 km.
Promenderade i rätt så rask takt och det kändes bara härligt.
Var imponerad över mig själv att jag faktiskt orkade hänga med i Nicklas takt som han påstod var normaltakt för honom... jag tyckte själv att han ibland nästan småsprang.. eller som jag brukar säga..tog älgsteg..
Vissa partier var otroligt jobbiga och flåset var verkligen uppe och svetten rann nerför både panna och rygg..
Jag hade förutom mina kvarvarande kilon också ryggsäcken på mig och det kändes kan jag tala om.
Men som sagt så gick det rätt så bra första biten... 
Det tråkiga var att det märktes att det inte varit någon som röjt där på länge... 
I vissa partier av leden så syndes knappt stigen.. den var totalt igen vuxen och man måste verkligen se sig för vart man satte fötterna. 
På de blöta partierna så hade de utlagda gåplankorna inte byts på evigheter vilket resulterat i att de ruttnat och inte gav speciell skydd mot vätan.. där måste man hitta andra sätt att ta sig över eller gå riktigt riktigt försiktigt.. 
Mynja och Zilva hade inga problem att ta sig över dock.. men fy hur de såg ut... och framför allt luktade..


Här har vi kommit ner från vallåsen och har även gått en liten bit längst ljusnan.

Stannade och fikade och vilade en stund på en av rastplatserna..

Mynja som inte har den bästa kondisen nu förtiden (pga av smärta i ryggen och hältor som, uppkommer lite då och då) var otroligt trött redan nu efter ca 5 km.. 
Stannade på denna rastplats ganska länge så att både vi och hundarna fick vila ut lite.
Mynja lade sig direkt och slappnade av,  blundade rent av lite medans Zilva sin vana trogen drog omkring som en rastlös höna och försökte hitta på saker och göra... för att sätta sig ner och vila en stund... det går absolut inte... 



Vädret var nu riktigt kvamligt och jobbig och svetten rann längst pannan och ryggen.. kändes verkligen som ett par kilo försvann från mig... Länge sedan jag svettats så mycket...

Även denna sträcka var stundtals överväxt och eftersom det här och där fanns förädiska rötter alterntivt hål eller stenar under växtligheten gällde det att se upp..

Till min lycka hittade vi hallon längst stigen...hallon är det godaste bäret jag vet.. så himmelskt gott..
Kändes fortfarande bra att gå, benen stetade på och lungorna fungerade som de skulle... kunde fortfarande prata normalt, vilket inte gick för ett tag sedan om jag gick i den här takten i den här terrängen.. kändes riktigt riktigt bra.
Det enda som kändes obehagligt var smärtan i axlarna efter ryggsäcken.

Efter ett tag så kom vi fram till helvetesbacken... det är backe som man inte tror att man skall klara... en backe som suger kraften ur en på någon sekund.. en backe som känns som en nära döden upplevelse...

Här har vi äntligen kommit upp... vi överlevde även om det kändes som jag skulle dö när jag kommit halvvägs upp för den.

Strategiskt utplacerat finns det en bänk alldeles när man kommit upp för denna backe.. en riktigt riktigt skön bänk om jag får säga min mening.

Där vilades det ganska länge kan jag lova...
Zilva fick dock springa och hämta pinnar ett antal gånger ner och uppför denna backe...hon hade nämligen inte alls lust att sitta still..


jag ståendes alldeles vid backen.. ser allmänt borta ut, svettig som tusan och det lösa skinnet dallrar.. 
Inte den vackraste av bilder.... men det är jag i allafall.


Här kommer det en bild på vandrarna..
Skit snygg frisyr jag har.. verkligen..

En underbar dag tillsammans med dig min älskling... älskar dig och jag hoppas på många år tillsammans..

Glömde att skriva in i måndags att jag vägde mig..
Och hade då gått ner 1,1 kg sedan måndagen före..
Nu är det bara 3,6 kg kvar till mitt första mål...vilket jag hoppas nå tills den 31 augusti..

Håll tummarna för mig...

Jag har sammanlagt gått ner 47,5 kg vilket är i BMI räknat 15,5 enheter..
Detta har jag åstakommit sedan 9 mars 2010.

För att klara mitt första mål så måste jag gå ner 0,9 kg per vecka i snitt.

Promenad längst en stig på kyrkön i Järvsö


Rakt in i trollskogen


Här står vi på stigen alldeles nedanför Järvsö kyrka


En skylt om Järvsö kyrka


Järvsö Kyrka


Här trollet tagit en stor tugga


Det gamla trädet är sig likt.. det är möjligt att det lutar lite mer kanske.


Mossbeklädd stubbe som det enligt Jon bor tomtar i.


Naturstigen


Ett väldigt högt träd


Det finns mycket att titta på längst stigen.

Klev som vanligt upp runt 7.. tydligen är det stört omöjligt att sova längre..
Plockade i disk i diskmaskin, la in en tvätt och hängde den redan tvättade tvätten.
Fixade iordning frukost till Jon.. Andreas sov fortfarande..
Käkade frukost och läste tidningen....
Fixade frukost åt Andreas om vaknat..
Duschade och klädde på mig och barnen och stack ut.. friserade häcken... ny kan vi se ut på parkeringen ..
Käkade mellanmål vid 10:00
Nicklas klippte gräset.. jag tog reda på i diskmaskinen och tvätten i tvättmaskinen.

Stack sedan iväg till rolfhamre och spelade brännboll..
Det var tydligen nån typ av byaaktivitet... kul... Jag och M var domare och höll koll på poängen..
Andreas och Nicklas spelade brännboll och Jon varvade sin tid med att antingen gå tvärsöver planen ett antal gånger för att vara med på brännbollsmatchen och ändra sig och gå tillbaka, be om fika eller kasta kottar i skogen.
Åkte sedan till Jonsparken och käkade salladslunch..
Nicklas och jag läste aftonbladet en stund i skuggan medan Andreas och Jon lekte av sig en stund på klätterställningen..

Vi fortsatte sedan dagen med att åka till Järvsö och gå en varv runt kyrköns naturreservat.
Var hur längesen som helst jag gick där.. det var sig likt.. lite fler träd som ramlar omkull bara..
Andreas och jon var otroligt fascinerade över alla stora träd som låg huller om buller överallt..
Varggropen var också riktigt spännande.
Jag pratade på om att detta var en riktigt trollskog...och Jon funderade nog bra länge på detta och kom till slut fram till att det nog stämde och utbrast: Skulle kunna tro att stor trollet bor här..
Och kanske har han rätt...för nog är det "trollskt" allt.

En härligt avslappnad dag måste jag nog säga.

Nu börjar vårt lilla spa verkligen ta form.
lite småfix kvar bara... nån lykta där och nån liten grej där osv.
Allt det stora är klart.
Ja förutom en del av locket då.

Ska väl premiär bada nån kväll.. dock har det varit alldeles för varmt för sådana aktiviteter än så länge..
Skall ju vara något kyligare väder för att det skall kännas bra att bada i en sån här tunna tycker jag.

Börjar likna ett sjukt skämt detta.
Var till sjukhuset idag också... likväl som i måndags och tisdags.
Måndags var det ju gipsning som gällde. Tisdag röntgen igen..som inte slutade väl.. och idag sövning och röntgen.
Jobbigt både för Jon och mig.
Hatar verkligen sjukhus och efter dessa tre dagar så gör nog Jon det med.

Måste få ställa en fråga.. varför är det ingen som lyssnar på vad jag säger när vi är på ett sjukhus... varför kör de alltid sitt eget race.. jag känner ju min son bäst.. inte de.. utan jag.. varför lyssnar de inte på mig...
Nu har det nog gjort min son både spruträdd och sjukhus rädd... förjävligt.

Hoppas dock på det bästa givetvis... att Jon inte tagit någon skada men man vet ju inte.. det har i allafall inte sköts på bästa sätt.

Idag blev det iallafall sövning eftersom det var dax för magnetröntgen av armbågen.
Då måste ligga absolut blixtstilla i ca 30 minuter... vilket är svårt för vem som helst och praktiskt tagit omöjligt för en liten Jon.

Började med att försöka få honom att sätta på sig embla plåster strax innan dit färden... det gick inte bra eftersom han ansåg att embla plåster betyder att någon skall sticka i honom och det gör ont... tvärtemot vad embla plåster gör alltså... embla plåster gör ju att det inte skall göra ont.. tyvärr var det ingen bra dag för sköterskorna igår när de skulle sätta kanyl på Jon.. de stack utanför embla området.. och det gjorde ont.

Till sist fick jag på honom plåstrerna (ungefär vid gryttjesbo på väg till Hudik)
Strax före 9:00 var vi på plats och anmälde oss i receptionen.
Blev uppvisad till dagkirurgavdelningen och anmäldes oss även där..
Jon fick klä av sig vilket inte var populärt.. Fick sedan klä på sig snygga sjukhuskläder.. som tyvärr inte passade utan de var 18 storlekar för stor.. dessa kläder hamnade raskt på golvet och Jon sprang glad i hågen omkring i bara kallingarna.
En i personalen sa då att hon skulle behöva sticka honom i handen för att sätta fast en kanyl... då bröt helvetet löst.. och Jon blev helt hysterisk...
Jag fick be kvinnan i fråga att gå därifrån så att Jon skulle lugna ner sig..
Efter en stund lugnade han ner sig och började leka med alla leksaker som fanns där.
Han fick även lite cola som jag försäkrade att det inte fanns någon medicin i... dock var detta en vitlögn... för det var lugnande i colan...men hade jag svarat ja på frågan om medicinen så hade han inte druckit det..
Drack upp colan ganska snabbt och lekte vidare... somnade sedan i en stol... Gick och sa att han somnade men ingen kom... och när de äntligen kom någon som skulle lyfta över honom till en brits så vaknade han...De försökte då att säga igen att de skulle sticka honom...helvetet bröt ut igen.. men nu sju reser värre...högröd i ansiktet och flämtande efter luft kastade han leksaksbilar omkring sig och skrek i högan sky..
Fick honom lugn men så fort någon ut personalen visade sig så skrek han i panik att han inte ville bli stucken.
Till sist fick de hålla i honom och sticka honom med en spruta i låret som gjorde att han somnade.
Otroligt jobbigt att behöva vara med om detta.. dels att se och höra rädslan över sticken men också att se sin son sövas...utan att veta om detta skulle gå bra eller inte...
Kunde inte hålla tårarna borta så jag lät dem rinna fritt.. ingen större idé att försöka dölja dem..
De sa att jag skulle sitta kvar och vänta men jag vägrade... fick följa med till röntgen avdelningen och sitta utanför när de såg hur förtvivlad jag blev...
Röntgen tog en evighet kändes det som... dock gick den bra och Jon skjutsade upp till uppvaket.
Där träffade vi en trevlig kvinna (som ursprungligen kom från Färila) som tog hand om oss..
Tyvärr började Jon nästan genast hosta och krampandas och efter en stund började han kräkas...
Svalgtuben togs ur men han verkade fortfarande inte riktigt få luft, så läkarteamet (som hade sövt honom) tillkallades på nytt..
De lyssnade på lungorna och satta upp honom i sittande läge...luftvägarna sögs ren från slem.
Efter en stund började han andas normalt.. gick och fikade lite eftersom jag inte hade ätit sedan 6 i morse..klockan var då runt 13:00..
När jag kom tillbaka hade Jon fortfarande inte vaknat men en av narkosläkarna kom in och förklarade att det berodde på sprutan han hade fått i låret.. det tar tydligen längre tid att komma ur den narkosen är den som går via en kanyl..
Lungorna kollades, likväl som syresättningen av blodet... allt var tipptopp..
Ortopeden kom och förklarade hur det låg till med Jons armbåge... och det visade sig att han har ett brott strax under armbågen men att brosket sitter där det ska, det är även en liten svullnad/blödning i armbågen (som uppstår vid den här typen av skador)
Han är nu nygipsad och kommer att förbli med gips i 3 veckor (räknat från i måndags)

Vi är i allafall hemma nu och Jon har både druckit och ätit... men han är hemskt trött.. 
Dock har han mindre ont i armen nu.. vet inte om det beror på att smärtan försvinner efter tag i gipsad arm.. eller om det var att de gipsade om honom och lade gipset lite högre upp denna gång... (början nästan vid armhålan och sträcker sig fram till knogarna)
 

Projekt badtunna är i full gång.
Det har tagits upp häckar, slätats till underlag, höjt altanen, burits stockar, sågats brädor m.m
Det har även svurits ve och förbannelse över vissa saker.
Men snart är det på plats... vårt alldeles egna lilla spa..
Blir så fint så.
Här kommer lite bilder på arbetets gång.

Farfar tar i för kung och fosterland... dessa jäkla rötter ville inte riktigt släppa taget.


Ibland måste man inse att man är besegrad och gå till gemensam attack när den egna styrkan inte räcker till
Häckjävulen satt utav bara den... gick knappt att rubba.


Här har det hämtats material till utjämning av marken och upphöjning av altan.


Upphöjning av altanen tog sin lilla tid. blev en otrolig skillnad..
hoppas nu att det håller ett par år innan det är dax igen.


Om man vill ha koll på allt så måste man vara med i händelsernas centrum..


Här har tunnan kommit på plats.

Det färdiga resultat får ni se när det är klart..

Jon har en liten tendens att göra illa sig...
Han provar allt.. och ibland händer det att allt går överstyr att blodspillan, smärta och diverse andra saker uppstår.

Igår lekte han med Andreas och de rullade ner för slänten på varandra och självklart slår Jon i kinden i någon av de miljontals leksaker som ligger utspridda över hela gården..
Ett rejält blåmärke uppstår och Jon grinar så att tårna väter ner hela Ljusdal... Men det värsta var inte att han hade ont (enligt honom själv) utan det var tanken att inte kunna äta pizza som gjorde att livet knappt var värt att leva... nu gick det bra att äta emellertid så han lugnade ner sig efter ett tag.



Idag var det dax igen..
Han föll olyckligt och tog emot sig med den ena handen.
Han grät och grät och jag förstod attd et var något alldeles extra.. för så brukar han inte göra.. det brukar liksom gå över efter en liten stund.
Men det gjorde det inte nu...han bara fortsatte och dessutom höll han i sin ena arm så himla underligt..
Packade in ungen i bilen och for till akuten där det som vanligt var ont om folk...
Fick sitta bra nog länge innan det kom någon för att kolla på armen...
Sen var det dax att rönga armen och det var ingen kul historia..
Uscha det gjorde ont i mig när de försökte få Jon att vrida på armen i rätt läge m.m
Till sist hade de bilderna de behövde... gick över till akuten igen och återigen vänta i typ 100 år eller nått sådant...
Jon hade vid det laget fått alvedon som börjat verka.. så han var i rätt så gott mod .. även om det givetvis fortfarande gjorde ont.
Men nu kunde han ju åtminstone leka lite i väntrummet.
Läkaren kom och han beslutade att det skulle läggas en gipsskena längst hela armen...
Trodde det skulle gå snabbt... men icke sa nicke... fick vänta nån timme till...

Nu är han i allafall gipsad och oj så lugn han är... märks VERKLIGEN att han har ont...

En underlig grej hände...
Läkaren som vi träffade på akuten ville prata med en ortoped i Hudik för att vara på den säkra sidan men fick inte tag i honom... så läkaren beslutade att gipsa och sen höra av sig till oss när han rådfrågat ortopeden.
Allt för att det skulle bli rätt...han lovade att ringa upp till mig och säga vad de kom fram till..
Ca 1 timme efter att vi kommit hem så ringer de från ortopedkliniken i Hudik och säger att Jons kall på magnetröngen och att han skall komma på fastande mage... kl: 10:00 skall vi infinna hos på avdelning 19, hus nummer 8 och kl:12:00 skall armen röngas... han som ringer pratar så otroligt obegripligt så det är svårt att höra vad han säger ibland... men jag får i allafall fram den infon..
Han lägger på men efter bara någon minut ringer ahn igen och frågar om jag vet att jon skall komma dit på fastande mage... meddelar att han just precis sagt det men att jag är lite smått upprörd att jag inte fått någon info om att han skall skickas till Hudik av läkaren i Ljusdal...
Karln från ortopeden låter jäkligt osäker och ber mig vänta lite och ringer upp någon kollega någonstans...
helt plötsligt så pratar jag med en kvinna från ortopeden som säger att Jon inte behöver komma dit på fastande mage men som sagt att han skall vara där vid 10 och 12...
Lägger på och är jäkligt sur på ljusdals läkaren som lovade att ringa upp mig och ge mig information.. men som tydligen gav ortopedkliniken i uppdrag att göra det..
Några timmar senare så ringer Ljusdals läkaren och säger att nu har han pratat med chefs ortopeden i Hudik och enligt honom så är detta ett vanligt och väldigt enkelt brott/spricka som kommer att läka på ca 1 vecka... så gipset skall tas bort på fredag...
Jag meddelar honom att det ringde någon från ortopedkliniken och gav mig lite annan info... Ljusdalläkaren blir förvånad och fattar ingenting... han ringer till chefs ortopeden igen som tydligen inget vet om just detta samtal med mig... shit vilket strul... Nu låter det som vi inte skall till Hudik trots allt.. jaja vi får väl se hur det blir imorgon...