Igår var en sorgens dag.. 
Igår fick min älskade vän frid.. hon fick somna in efter en  tids sjukdom och smärta.
Fast jag är fullt medveten om att det inte gick att undvika så gör det så ont.
Mina tårar faller oavbrutet när jag skriver detta.. kan inte riktigt fatta att hon är borta.
En älskad vän som stått en nära i vått och torrt.. 
En vän som läst en som en öppen bok.
En vän som aldrig lämnat en.
En vän som tröstat och förstått utan ord.
En vän som man delat glädje och sorg med finns inte längre bredvid mig.
Fast familjen består av två till hundar så ekar huset tomt. 
Saknar hennes blick, hennes glädje, hennes glupska aptit, hennes påhitt, hennes tilltro.
Saknar henne så att det gör ont i hjärtat.

Min son Jon fråga igår vart Mynja tagit vägen..
Jag svarade då att hon inte längre finns här på jorden utan att hon blivit en ängel som vakar över oss.
Jon funderade lite..tittade mig i djupt i ögonen och sa med mjuk röst.
Mamma... Mynja kommer alltid att finnas i våra hjärtan..

Jag är beredd att hålla med dig Jon... Mynja kommer ALLTID att finnas i våra hjärtan.


Så här fint gjorde jon på graven igår... vi skall dit nu och fixa lite till

I söndags så gjorde jag mig två härligt goda kantarellpajer.. 
Som vanligt så följde jag inte något recept utan blandade friskt..
Detta blev resultatet. 



Recept taget ur minnet

pajskal

3 dl mjöl
2 ägg
150 g margarin.

blanda mjöl och margarin till en grynig massa.. blanda snabbt i äggen och forma degen antingen till en runt eller fyrkantig tjock degklump.
täck över och låt degen stå kallt i ca 30 minuter. 
Kavla ut degen till lagom storlek. 
Klä in pajformen och picka botten och kanter med hjälp av en gaffel.
Ställ in i ugnen på 200 grader tills skalet har fått lite färg.

Under tiden du gräddar pajskalet så gör du fyllningen. 

Fyllning:

Svamp (förslagsvis kantareller.. jag använde mig trattkantareller och gula kantareller)
Bacon (smakföhöjare så använd inte för mycket.. då förtar du smaken av svampen.. det är ju ändå en svamppaj inte en baconpaj)
lök (föredrar charlottenlök men i brist på den varan så använde jag denna gång rödlök och den duger lika bra den)
Salt

Stek svamp, hackad lök och små bitar av bacon tillsammans på medelhög värme... svamp blir inte gott om det får ligga för länge eller i för hög värme i stekpannan.. så tänk på temperaturen.

Vispa ihop 3 ägg, 3 dl mjölk och 1 dl riven medelstark ost.
Lägg svamp/baconröran i pajskalen och häll över äggstaningen.. tänk på att breda ut osten så att den täcker hela pajen.. 
Ställ in i ugnen (200 grader i ca 35-40 minuter eller tills äggstaningen har fått fin färg...som bilden ovan)
Ta ut ur ugnen och låt pajen stå några minuter inna servering.
En fräsch sallad serveras med fördel till pajen eftersom pajen är sig är ganska mättande.

Paj passar utmärkt att göras i förväg.. kan frysas.

Vaknade klockan 5:00 i morse... 
Klev upp och plockade iordning väskan och gjorde matsäck åt mig. 
Väckte Andreas .. fixa kläder, fixade emblaplåster och stack iväg till Hudik.
Idag var det nämligen dax för operation för Andreas.
Tungbandet skulle klippas och polyperna skrapas.
Läskigt med sövning.. läskigt med sjukhus..och jobbigt att inte kunna visa det...
Dock var Andreas en riktigt klippa... han var såååå duktig.. inte ett dugg nervös eller rädd...
Frågade en massa och var nöjd med svaren.. gjorde som sköterskorna och läkaren sa... 
Imponerad må jag säga. 
Dock blev det jobbigt precis innan sövning när de tog av honom glasögonen... han liksom tappade kontrollen över situationen... fick säga åt dem att ge tillbaka glasögonen till honom... och ta av dem när han somnat... då gick det bra.. 
Operationen gick bra.. en liten blödning uppstod vid klippningen av tungbandet men det stoppades av att de brände blodkärlen.
Han hade måttligt förstorade polyper som nu är nedslipade.
Problemet kom vid uppvaknadet. 

Idag tog jag steget.. jag ringde samtalet som jag inte ville.
Tårarna rinner oavbrutet redan nu.. fast det inte är dax ännu.
Får vänta några dagar till...
Kommer att vara tunga dagar.
Vet inte riktigt vart jag skall göra av mig..
Vill sätta mig i ett hörn och storgråta...få ur mig all sorg.
Fast jag vet att denna dag alltid kommer att komma till oss som valt detta liv så är det hårt när dagen kommer.
Jag vill helst blunda och hålla för min öron... vill inte lyssna på samvetet som faktiskt säger att det är ett bra beslut.
Vill bara vrida tillbaka tiden och stå där i februari 2002...förväntansfull med en massa förväntningar... kommer det komma en ny familjemedlem hem till oss eller blir vi utan..
Tänk när jag ringde till Åsa och lyssnade på de små pipen som hördes genom luren... känslan jag fick när jag hörde att jag skulle få hem en liten flicka till oss.
Tänk när jag åkte ner till Fagersta och hämtade min lilla flicka...när hon smet ut från bilen och in i godisaffären vid Tönnebro..*fniss*
Tänk känslan av samhörighet vi har haft genom åren.. kärleken vid delat..
Kommer att sakna henne något så oerhört..
Jag hoppas att jag kan ge henne det bästa, även dessa få dagar som är kvar.

Fy fan vad jag är ledsen.
Jobbigt samtal och det kommer bli ännu mer jobbigt om några dagar när det är dax för det slutgiltiga...

Är så glad att du är så fin och tänker på andra. 
Älskade unge fortsätt att vara den du är.

Låg och pratade som vanligt vid läggdax.. pratade om vad som har hänt under dagen. 

Jon ligger och tänker och utbrister sedan lite smått generad.. 
- Mamma. Jag tror jag är kär...
-jaha, säger jag och ler...  i vem då ?  (som mamma vill man ju gärna veta vem som stulit sonens hjärta)
- I Wilma.. för hon är så söt och fin och faktiskt lite göllig å - säger Jon med ett lycksalit leende och glittriga ögon.
- Det låter härligt det.. säger jag och småler förnöjsamt.
Jon ligger och funderar lite till... och säger lite försiktigt... 
- å det bästa av allt är att också Felix är kär..
- i samma Wilma...frågar jag och ser triangeldramat smått smyga fram i sexårsgruppens lekrum.
- Nä så klart inte...hon är inte hans typ...säger Jon helt naturligt.. - jag bara gapar förvånat..
- nähä men vem är han kär i då ?... undrar jag nyfiket
- I Melina så klart..för hennes pappa har en stor traktor..säger Jon.
- jaha så det är viktigt att hennes pappa har en stor traktor då...
- Ja traktorer är viktiga för stora och små pojkar förstår du mamma...
Vid det här laget har jag mycket svårt att hålla mig för skratt.
- Nä jag visste inte det.. men tack för att du upplyste mig om det..säger jag då lite skämtsamt.
- Det var så lite så säger Jon lite så där lagomt vuxet.
Vad det skall bli av denna lilla pojk är det ingen som vet... men ett är då säkert och det är att han kommer sätta djupa avtryck i folks hjärtan.

Jag är så jäkla arg just nu så jag kan smälla av.
Jag äter ett antal gånger per dag och har därför tagit med mig kex, hårdbröd och sånt som kan stå i skåpet i köket så att det bara är att bre sig en macka när behovet finns. Slippa släpa på mat varje dag liksom.
Hur som helst så köpte jag ett stort paket med hårdbröd.. falurågrut förra veckan.
Jag käkade två bitar och sedan fick jag gå hem pga sjukdom.. rosfeber (förtydligande: rosfeber får man inte av mackor) när jag sedan kommer tillbaka idag och skall äta en macka så är nästan halva paketet borta..
Det är alltså nån jäkla apa som tagit MINA mackor.. jag blir så jävla förbannad...
Köp dina mackor själv.. låt bli mina... MOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRR

Jaha då blev man sjukskriven då... 
fan.. det ville jag inte.. men jag behöver tydligen det... sa läkaren... 
Han gav mig ett recept som jag nog aldrig hört en läkare säga.. Åk hem, sätt foten i högläge och sen tittar du på TV.. det är det enda du skall göra... hela veckan ut.. 
Låter ju måttligt roligt... känner redan nu att det kryper i kroppen. 

Heracillin kur (3 tabletter dagligen) i 10 dagar (eller ja det blev nått likande som heracillin.. samma komponenter i allafall...)  hoppas att jag bli kvitt skiten..dvs rosfebern 
Hehe en rolig grej var att läkaren frågade om jag rakade benen.. svarade givetvis ja.. för det gör jag ju... sluta med det... va skall jag sluta att raka benen.. då kommer jag ju se ut som ett troll..
Då skrattade läkaren bara... ungefär som om jag skämtade... men till saken hör att efter mina otaliga rosfeber anfall så har jag märkt en mycket otrevlig biverkning...
Hårväxt utav bara gröne...
Har haft små , tunna och ljusa hårstrån där förut.. behövde inte raka mig speciellt mycket på benen förut.. 
Nu växer det grova och mörka hårstrån där... och massor..och jävligt snabbt dessutom.. så något skämt var det rakt inte... 
Tänk dig en skog där det blir skogsbrand... efter skogsbranden så växer det otroligt bra där... så är det på mina ben nu.. men endast på smalbenen där rosfeber utbrottet varit och är just nu..

Hur som helst så är ju då sjukskriven hela veckan ut.. men stränga order på att vila...
Vila är något jag har fruktansvärt svårt att göra men jag får göra det ändå... övertala min kropp och hjärna att slappna av.

Ställde upp mina piller burkar.. det har blivit en ansenlig mängd.. men det flesta tabletterna är sk kosttillskott... dvs vitaminer och mineraler...
Järn, folsyra, b12, kalk m.m

Idag har jag namnsdag. 
Har ju det otroligt vackra namnet Åsa. 
Och nu är jag inte ironisk.. jag tycker att mitt namn är vackert... :) Trivs alldeles utmärkt med det. 

PASSANDE INTE SANT

På kvällskvisten fick jag rycka ut på djurräddning. 
Har alltid räddat djur av varierande slag.. från mycket små skalbaggar till lite större möss och kanske nån hund eller två.. 
Inga stora räddning men ändock nån räddning då och då.
Idag fick jag som sagt rycka ut.. kunde gått åt #¤%&/() med henne.. 
Denna gång var det vår egen hund.. vårt lilla ljushuvud.. blondinen nummer ett... ZILVA...
Zilva är mysig på alla sätt och vis.. men hon har bevisat fler än en gång att hon verkligen gör skäl för sin färg.

I hålet nedan hade hon försökt krypa ut... hålet är ungefär lika stort som hennes huvud.. kroppen KAN och KOMMER aldrig någonsin komma igenom där.. 
Just där skulle hon ut.
Vilket medförde att hon fastnade. 
Stackars liten plutt.. såg så rädd och ledsen ut.
Vi skruvade loss dörren från gångjärnen, vek ihop öronen och tryckte ut henne ut hålet.. samma håll som hon kom ifrån så att säga.
Gick bra.. tog oss bit för bit och tillslut kom hon loss. 
Kontrollerade att allt såg bra ut.. hon har inte någon synlig skada, kan ruska på huvudet utan problem.. dricker och äter.. och gör ifrån sig normalt... skall kontrollera henne senare också.. att allt är bra... 


Nu är hålet som är ett ventilationshål igenspikat... provisoriskt men ändock igen spikat...

VILL INTE ENS TÄNKA PÅ VAD SOM KUNDE HA HÄNT...
Allt är kollat så att de inte skall göra illa sig eller rymma och sånt... den följer alla gällande regler osv... dock hade vi inte alls tänkt på detta lilla hål.. eftersom det är så litet... kan ju säga att vi tänker på det nu...

Jag har bosatt mig på sjukhuset i Hudiksvall känns det som.
Blir så less.
Åker dit hur många gånger som helst.
Kostar en hel del pengar.. 12 mil (ungefär) fram och tillbaka till det tillkommer parkeringsavgift varje jäkla gång..
Blir så less.
Sen är det givetvis förlorad arbetsinkomst... och att barnen förlorar skoltid..
Om detta kunde ta slut någongång.. den första att hurra skulle vara jag.
Kanske även läkarna.. för jag är inte alltid så lätt att tas med... jag kommer väl förberedd. har tusen frågor och kräver att få svar på dem.. bra svar dessutom, det räcker inte med att säga att jag inte förstår, prata en massa midicinska termer (jag är ingen läkare) eller vara allmänt otrevlig..(sucka och sånt)

Nu har jag och A & J varit i hudik typ 5 gånger senaste månaden.. i förrgår och igår var vi där bl.a.
Den 19 och den 22 september skall vi dit igen.. Blir som sagt galen snart...
Dock kommer vi att få slippa åka till logopeden några fler gånger med Andreas iallafall...han klarade alla test sista gången vi var där för några veckor sedan.. han har utvecklas väldigt mycket senaste tiden.. superbra..

tjae ville bara skriva lite.. blir så less.. men nu har jag avreagerat lite :)