Rörde ihop en snabb, lättlagad och lite lyxig lunch idag..
Riktigt lyckad må jag säga..
Himelskt god.

 

Jag kallar den kantarellpasta..
Inte så fantasifullt namn men ändock ett namn

Här kommer receptet.

Pasta av valfri sort.
Kantareller av valfri sort. (jag valde gula och trattisar)
Matlagningsgrädde
vatten
Creme fraiche
Vitlök
Timjan
Salt
Svartpeppar
Persilja
Ljus redning

Gör så här

Koka pastan precis som du vill ha den. Jag föredrar al dente
Under tiden som du kokar pastan så låter du kantarellerna ljuda i lite vatten
Blanda i pressad eller hackad vitlök, timjan, salt och en snudd peppar.
Blanda därefter i creme fraichen och grädden.
Låt ljuda i några minuter.
Red såsen till önskad konsistens.(jag använde ljus redning)
Hacka persiljan och rör ner försiktigt eller strö över precis innan servering.

Eftersom jag gillar kött så stekte jag en skiva skinka (går även bra med bacon)
En grönsallad passar utmärkt till.

Smaklig måltid

När det gäller jag och recept så finns det en regel..jag följer ALDRIG recept.
Jag tar vad som finns hemma, blandar och det blir gott.
Exakt hur mycket av vardera ingrediens varierar efter tycke och smak.
Jag smakar helt enkelt mig fram till önskad smak.
Sen har jag väl nått sinne som gör att det oftast blir gott på första försöket.
Men hur som helst, jag skriver inte ut några mått eftersom jag helt enkelt inte har några .

I lördags så gick det vägen. 
Så fruktansvärt glad att vi klarade det och ni som tror att det är lätt att ta ett championat i viltspår tror fel... det ligger tid och möda bakom det också.. Det är inte bara att ta vilken hund som helst och sen gå ut i skogen och få 3 1:or.

Hur som helst är jag väldigt glad och väldigt stolt att vi klarade av det. 

Fick en hel del tips från domaren Lars.
Saker som jag skall tänka på, som tex att jag gott kan bromsa henne lite... jag har dock inga problem att hänga med.. men jag har långa ben och när det gäller viltspår så skall det egentligen gå långsamt... man skall ju nämligen ha en skytt bakom sig också.. och en flåsande skytt som skall skjuta ett skadat djur är inte så bra... träffsäkerheten minskar ju drastiskt. 

Genom att det går lite för fort blir det ju också mer slarv i vinklar.. onödigt eftersom Riva är hemskt spårnoga egentligen..

En till sak som jag kom och tänka på är att jag och Riva behöver träna mer på att träffa folk...
Blir ju lätt så att man liksom träffar samma människor om och om igen så när det väl kommer en okänd så blir det väldigt konstigt... visserligen så löper hon just nu och kan vara lite fessig.. och dessutom så är hon 1,5 år.. är ju en liten konstig period då..
Hur som helst inget alarmerande men dock tänkvärt...

Spåret i lördags kändes otroligt bra... Riva är lätt att läsa och jag känner ett självförtroende från henne vilket medför att även jag kan slappna av... 
Detta är dock inte lätt eftersom mina tävlingsnerver gör sig påminda ..
Mer eller minde önskvärt kan man tycka.. dvs tävlingsnerver... men de finns där och det är bara att gilla läget och hoppas att man kan bemästra dem..

Hade ett mantra ner till Bollnäs.... Nu skall vi träna, Nu skall vi träna... tyx ju fungerar för mig iallafall.. 

Igår när jag och resterande familjemedlemmar var ute och gick nere vid älven så kunde inte Andreas och Jon motstå det otroligt lockande vattnet.
De hoppade i och plaskade hejvilt... och visst, de får de väl.. det är ju sommar så de måste ju passa på så länge det varar.
Men allt har ju sitt slut och så även detta... är ju inte speciellt varmt i vattnet så de kan ju inte ligga i hur länge som helst...
Andreas klev upp ganska snällt och klädde på sig som sig bör.. men Jon han skulle ju givetvis opponera sig hejvilt...
Börjar först med att han är totalt döv för omvärlden.. och för den delen blind också... hör och ser man inte så kan man ju fortsätta bada...
När jag äntligen fick upp honom så grabbar han tag i sin tröja och "råkar" tappa den i vattnet... utanför bryggan som han bara "råkade" gå ut på... och då måste man ju hoppa i igen...självklart är det så...
Samma dövhet och blindhet kom tillbaka varvid mamman i familjen (läs: JAG) försöker stirra upp sonen ur vattnet... onda blicket hjälper inte som vanligt och mamman tar då till armviftandet och diverse ord... hjälper inte.. det enda svar man får är då ett leende som sträcker sig från ljusdal till hudik ungefär..
Tar då till HOT och VERKSTÄLLANDE AV HOT... dvs jag säger att jag går därifrån och sekunder därefter går jag.. Varvid ett illvrål hörs från vattnet..
Jon - Tycker du att jag skall dö här i vattnet ? 
Vad svarar man på det...ingen idé att svara på det utan jag nöjer mig med att stirra på honom...
När han märker att han inte får något svar så kliver han upp och märker att det faktiskt är ganska kallt..
Nytt illvrål
Jon - ÅÅ  jag fryser... får man nå hjälp innan man blir blå eller
Jag - du har dina kläder på gräset en liten bit ifrån dig - säg till om du behöver hjälp men försök själv först.
Jon - Mäh vad är det här för ställe.. ska man behöva göra allt själv..."suck och stön"
Sen märker Jon att han inte har någon tröja att sätta på sig...
Nytt illvrål
Jon - Gaaaaahhh   jag fryyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyser... ge mig en tröja..
Jag - har ingen tröja.. vi är bara ute och går..
Jon- Usch vilken usel örvis
Jag - man får vad man betalar för - ler stort *retas*
Jon - tör grinar.. buhu buhu (låter faktiskt så)
Jag blir blödig och erbjuder honom min tröja.. jag har ju faktiskt även en väst som jag klarar mig med på vägen upp till vårt hus..
Jon tittar på mig som om jag erbjudit honom en hink med skit och utbrister med förfärad röst
- Det är ju en tjejtröja - jag kan ju inte ha en tjejtröja.. är du TOKIG... Jon tittar på mig som om jag vore den mest blåsta människan han nånsin haft oturen att träffa på..
Jag - ja du får ju välja själv.. ta min tröja eller frysa den korta biten hem  (ungefär 700 m)
Jon slår ut sin händer i en dramtisk gest och säger - jag fryser hellre till is än att se ut som ett fruntimmer...
Jon cyklar iväg och tör grinar.. tittar bakåt och ser att jag tittar på honom, varvid han låter lite extra.BUHU BUUUHUUUU