Skall försöka mig på en årskrönika.
Vet inte om det går men jag skall i alla fall försöka.
Men jag tror inte direkt att det blir en krönika men något blir det i allafall

2013 är ett år där jag växt som människa, kommit till insikt om många saker. funderat otroligt mycket.
Ett år med tuff ekonomi men med känslan att vara rik.
Ett år där känslorna legat utanpå kroppen och lekt med mina sinnen likt en berg och dalbana.
Ett år där många materiella ting gått sönder men där vi individer fått vara relativt friska och krya.

Ett turbulent år när det gäller jobbet med varsel för även om det inte gällde mig personligen så var det otroligt jobbigt att veta att många av mina fina arbetskamrater skulle behöva sluta på företaget.
Så när vi fick veta att alla skulle få stanna kvar så visste inte glädjen några gränser.
Det beskedet blev startskottet till den roligaste, den mest minnesvärda och underbaraste firmafesten jag varit med på.
Så otroligt roligt att se och umgås och ha roligt med alla glada arbetskamrater.
Känslan var enorm.
Tror aldrig att jag sprungit, hoppat, dansat, pratat, skrattat, fnissat och kramats så mycket och haft så underbart roligt i hela mitt liv.
UNDERBART ÄR ORDET.

I maj blev Nicklas och jag bjuden på båtresa.
Även om det bara var ett dygn så var det så härligt att få åka iväg bara jag och Nicklas  (och givetvis svärföräldrarna, Nicklas syster och bror med respektive)
Inte så många gånger vi gör något sådant så när det väl händer är det så härligt.
En lyckad resa som visserligen blev något stressande både på dit och hemväg men vad gör det.. Det gick ju bra.

I Mars april nångång så utökade vi vår familj med en liten vit lurvtuss som fick namnet Sixten.
Sixten är en liten kanin  Ras (lejonhuvud)




I juni hände nått som inte direkt var planerat.
Det som från början var att jag skulle hämta hö till Sixten slutade med att vi utökade vår familj med en till 4-bent galning.
Det var inte alls planerat med tanke på att vi faktiskt redan hade 3 st innan.
Men jag har inte ångrat mig en enda sekund
Candy är helt underbar

Ja då har man alltså blivit mormor  eller skall jag kanske skriva mormatte. *Det är nämligen min kära lilla vovve Riva som blivit mor till 8 st små choklad och lakritstroll. 
6 st hannar och 2 tikar, 3 svarta och 5 bruna om jag inte minns fel. 

Hon födde dem på 1 timme och 45 minuter.. Så det gick riktigt snabbt.
Mor och bebisar mår bra och jag känner en något underlig stolt känsla hihi..

Kom in på en blogg utan någon anledning alls. 
Den heter i kroppen min
Det visades sig vara musikern. författaren och journalisten Kristians blogg. 
En kille på 29 år som drabbats av cancer. 
Tyvärr somnade han in igår, vilket är otroligt sorgligt. 

Ingen människa skall behöva dö i förtid.

Hur som helst så liksom fastnade jag på bloggen.. kunde inte sluta läsa. 
Denna Kristian kunde verkligen skriva.. trollbinda en med sina ord. 
Orden liksom stannar kvar i hjärnan och själen och vrider om alla sinnen. 

Läs tex denna tex om hans dröm att bli pappa, en dröm som han visste aldrig skulle bli verklighet.
TILL MITT BARN I DRÖMMARNA

Jag vill avsluta det här inlägget med att be er gå in på Ung cancers hemsida. 
Där finns mycket att finna. 
Bl.a smycken som fyller flera funktionen, dels är de fina och dels så går "vinsten" till gott syfte..

http://www.ungcancershop.se/

Sitter som vanligt och dagdrömmer.. 
Denna gång är det kök som drömmarna gäller.

Har just nu ett ganska trångt och mörkt kök med furu överallt.

Gammal furu suger som ni kanske vet upp all form av ljus så det blir otroligt mörkt. 
Detta var inget jag tänkte på när vi flyttade in.. tyckte faktiskt att det var riktigt fint.
Nu har vi visserligen bott där i många år och furun har blivit äldre så att säga och givetvis mörkare.

Hur som helst så kikar jag runt på nätet efter lite inspiration på kök.

Hittade nått som heter Shaker stil. 
Ett typiskt shaker-kök är stilrent och avskalat, med detaljer som träbord, pinnstolar och tvättat linne.
Köket ska se platsbyggt ut och ha en nästan asketisk känsla.

hittade detta på sköna hems hemsida

SHAKER STIL

– Platsbyggd känsla.

– Avskalat.

– Arbetsbänkar i massivt trä.

– Framdragna socklar.

– Vitrinluckor.

– Rustikt men inte för tungt.

– Djupa diskhoar.

– Rent, slipat trä.

Låter riktigt snyggt. 
Här följer lite olika kök i shaker stil

Inget speciellt har hänt egentligen. 
Dock har jag varit till tandläkaren.
Vilket inte direkt är min favoritsysselsättning.
Kallsvettas, tårar i ögonen, glömmer bort att andas.
En tand i överkäken gick sönder i söndags.
Delades i två delar.
Tyvärr så var den så pass skadad så det gick inte att laga den.
Var bara att dra ut den och det är inte lätt kan jag meddela.
Har otroligt långa rötter..De sitter stenhårt.
Den stackars tandläkaren fick verkligen kämpa för att få ut tanden.
Vilket i sin tur INTE hjälpte min tandläkarrädsla..  otroligt obehagligt.
Nu sitter jag på jobbet och bedövningen håller på att släppa. 
Det blöder och det gör ont som fan.
Jag har inte ätit något alls idag, inte ens frukost.. och jag får inte äta något förräns om 1-2 timmar.
Jobbigt.. blir så svag, men jag får helt enkelt stå ut.

Sitter på en ny avdelning nu på jobbet. Ringer just ingenting men det är ju ganska skönt också.. dock går ju tiden otroligt långsamt. 
Detta är dock under en kortare period så det är ju bara att gilla läget och ta det lugnt :)

Hemma är allt lugnt.
Har haft en underbar semester som gärna hade fått vara lite längre.
Vi har tagit sovmornar, ätit goda frukostar, tagit det lugnt, plockat svamp, tränat hund, cyklat och mycket mycket mer.

Idag för 5 år sedan så stod vi i Ljusdals kyrka och sa JA till varandra.

Älskar dig från djupet av mitt hjärta

Fredag idag och det är exakt en vecka kvar till min semester.
Toklängtar fast jag inte skall göra något speciellt.
Men tanken att få vara ledig flera veckor i rad å riktigt najs.

Annars händer inget speciellt i mitt liv just nu.
Det flyter på helt enkelt.

Högsommar, vilket härligt ord.
För högsommar är det, inte höstmånad som många påstår.. Höst börjar i September inte Augusti.
Augusti är en av de vackraste och härligaste sommarmånaderna.
Älskar Augusti.
Inte speciellt mycket folk på olika sevärdheter.. vilket innebär att man inte behöver trängas, det brukar vara varm men inte för varm.. även om det runt 30 grader just nu.
En massa godsaker finns i trädgården plus i skogen.
Färger och ljus för det helt underbart att fota olika motiv.
Härliga grillkvällar i kvällsolen och sen sitta på altan med tända ljus och mysa.
Hundkurserna börjar på klubben igen - vilket i allafall jag tycker är trevligt.

I slutet av Augusti så skall jag gå valpkurs.. något jag ser framemot.
Längesen jag gick en valpkurs..
Kunskaperna har jag själv eftersom jag även leder kurser men tycker att det är kul att gå kurs själv.
Träffa andra likasinnade, prata en massa hund, men framför allt är det socialträning för den lilla valpen.
Nödvändigt för att klara av livet.
Socialträning får väl den lilla valpen så fort man är någonstans men på en valpkurs blir det minst en gång i veckan som man får socialisera sig.

Hur som helst så skall det bli otroligt roligt.

Var och fotograferade lite ekipage på klubben ikväll. 
Det var en hel del ekipage som tränade rallylydnad. 
Bl.a denna sötnos

Man vet att man är en hundidiot när man råkar ta med visselpipan till jobbet.
Rent automatiskt trädde jag bandet till visselpipan över huvudet i morse, precis på samma sätt som jag gjorde med dörrkortet och diverse halsband och sånt krafs..

Såg ju lite underligt ut.. men jag kanske skall börja använda den där också..
Frågan är ju bara till vad jag skall använda den till.
Ingen som behöver kallas in vad jag vet i allafall.

http://www.speedtest.net/

bygger om lite.. så just nu ser det lite konstigt ut härinne.. 

Drömde en så verklig dröm i natt så att det fortfarande känns i kroppen.. 
Alla känslorna som låg utanför kroppen, frustrationen att inte få hjälp. Känslan att vara så arg att man kunde ha gjort saker som man inte borde.
Ja nu kanske ni tror att det hände mig något fysiskt, men nej det gjorde det inte.
Jag blev utsatt för en stöld.

Jag och min familj var på ett zoo.. har ingen aning vilket för det verkade som alla parker och sevärdheter vi varit på blandades i hop till en och samma park..kände igen mig i många av sakerna som fanns där nämligen.

Hur som helst så hade vi varit där ganska länge och var väl på väg ut mot parkeringen.
Vi går längst en asfalterad väg och lite längre bort har några ungar av någon anledning spärrat av vägen med taggtråd, Inga vuxna som känns ve ungarna syns till..och ingen säger till dem heller..

Vi skall förbi och tycker att det är riktigt krångligt att klättra över detta taggtrådshinder och blir ju givetvis irriterade över detta otyg som de hittat på.. jags tår och diskuterar med dem och de är så fruktansvärt dryga så att jag blir förskräckt. Men hur som helst så flyttar dom på sig efter ett tag och vi får gå förbi.. efter ens tund så kommer vi fram till ett ställe som är så vackert med porlande vatten, små vattenfall, vackra blommor och fågelsång och allt det där man tycker är vackert.. så jag tänker att jag skall fotografera detta..

Men jag hittar inte min kamera.. och jag menar det är en Nikon d80 så det är inte en liten kamera. 
Jag blir då alldeles kall inombords.. jag förstår att jag blivit bestulen. 
Börjar funderar när jag sist hade den och kommer ihåg att jag hade den när jag bråkade med dessa ungar borta med taggtråden. 
Springer dit men de säger att de inte sett någon kamera och jag får känslan att de talar sanning.
Och känslan har inte haft fel förut. 
Gör en anmälan till parken och till polisen och åker hem bedrövad i sinnet. 
Ringer till polisen flera gånger och frågar om de hittat nått och de säger att det inte är prioriterat. Att jag blir glad och lycklig är inte så viktigt för samhället (som den inte allt för smidige polisen säger)
Dagen efter köper jag en aftonbladet där de har en tävling om bästa sommarbild. 
Döm om min förvåning när jag slår upp mittuppslaget och finner att inte mindre än 12 foton är på mina pojkar, min familj, mina hundar osv men det är inte jag som skickat in dem och det är inte jag som står som fotograf.. Utan det är en hel okänd människa. 
Blir så fruktansvärt arg.
Går till polisen och säger som det är. Får prata med den arrogante polisen igen och han säger så här " lille gumman, du minns säkert inte det här, men du har säkert fotogrferat detta själv och sen sålt kameran och glömt tagit ut minneskortet".

Jag ber att få tala med hans chef, vi blåstirrar på varandra en lång stund och jag känner att min blick troligtvis skjuter blixtar.. känner att jag kokar av ilska över polisens behandling av mig...
Polisen ger snart och jag får prata med hans närmsta chef.. 
Det visar sig att det inte finns något anmälan om stölden.. Den arrogante polisen har inte skrivit ner min anmälan överhuvudtaget.
Jag berättar allt igen, en anmälan skrivs och de undersöker mitt fynd (aftonbladet bilderna)
De får tag i den sk fotografen och det visar sig att fotografen som snott min kamera är bror till den arrogante polisen och han har hela tiden vetat om att brorsan hans har min kamera. 

Där vaknar jag.

Det första jag gjorde var att kolla att min kamera fanns hemma *ler*

Vet inte alls varför jag drömde detta, vet inte vad det betyder, underligt var det i allafall

Ja tänka sig att jag varit så liten. 
nu är jag liksom 34 år gammal, 1,75 lång och har egen familj.. tiden går jäkligt fort.
Kan dock ha samma stil i soffan när jag liksom försvinner in i drömmarna *fniss* 

Här är jag igen och redan då tyckte jag om helgen. Lördag hela veckan liksom.

Här sitter jag, min storebror Åke och min lillebror Håkan. 
Märker ni mitt fina sinne för accessoarer.

Hittade en del foton igår när jag gick igenom diverse lådor. 
Blev sittandes och mindes.

Ibland kan jag sakna henne så fruktansvärt.. men hon har det nog bra där hon nu är.

Min fina mormor med sitt sprakande röda hår.

Rörde ihop en snabb, lättlagad och lite lyxig lunch idag..
Riktigt lyckad må jag säga..
Himelskt god.

 

Jag kallar den kantarellpasta..
Inte så fantasifullt namn men ändock ett namn

Här kommer receptet.

Pasta av valfri sort.
Kantareller av valfri sort. (jag valde gula och trattisar)
Matlagningsgrädde
vatten
Creme fraiche
Vitlök
Timjan
Salt
Svartpeppar
Persilja
Ljus redning

Gör så här

Koka pastan precis som du vill ha den. Jag föredrar al dente
Under tiden som du kokar pastan så låter du kantarellerna ljuda i lite vatten
Blanda i pressad eller hackad vitlök, timjan, salt och en snudd peppar.
Blanda därefter i creme fraichen och grädden.
Låt ljuda i några minuter.
Red såsen till önskad konsistens.(jag använde ljus redning)
Hacka persiljan och rör ner försiktigt eller strö över precis innan servering.

Eftersom jag gillar kött så stekte jag en skiva skinka (går även bra med bacon)
En grönsallad passar utmärkt till.

Smaklig måltid

När det gäller jag och recept så finns det en regel..jag följer ALDRIG recept.
Jag tar vad som finns hemma, blandar och det blir gott.
Exakt hur mycket av vardera ingrediens varierar efter tycke och smak.
Jag smakar helt enkelt mig fram till önskad smak.
Sen har jag väl nått sinne som gör att det oftast blir gott på första försöket.
Men hur som helst, jag skriver inte ut några mått eftersom jag helt enkelt inte har några .

I lördags så gick det vägen. 
Så fruktansvärt glad att vi klarade det och ni som tror att det är lätt att ta ett championat i viltspår tror fel... det ligger tid och möda bakom det också.. Det är inte bara att ta vilken hund som helst och sen gå ut i skogen och få 3 1:or.

Hur som helst är jag väldigt glad och väldigt stolt att vi klarade av det. 

Fick en hel del tips från domaren Lars.
Saker som jag skall tänka på, som tex att jag gott kan bromsa henne lite... jag har dock inga problem att hänga med.. men jag har långa ben och när det gäller viltspår så skall det egentligen gå långsamt... man skall ju nämligen ha en skytt bakom sig också.. och en flåsande skytt som skall skjuta ett skadat djur är inte så bra... träffsäkerheten minskar ju drastiskt. 

Genom att det går lite för fort blir det ju också mer slarv i vinklar.. onödigt eftersom Riva är hemskt spårnoga egentligen..

En till sak som jag kom och tänka på är att jag och Riva behöver träna mer på att träffa folk...
Blir ju lätt så att man liksom träffar samma människor om och om igen så när det väl kommer en okänd så blir det väldigt konstigt... visserligen så löper hon just nu och kan vara lite fessig.. och dessutom så är hon 1,5 år.. är ju en liten konstig period då..
Hur som helst inget alarmerande men dock tänkvärt...

Spåret i lördags kändes otroligt bra... Riva är lätt att läsa och jag känner ett självförtroende från henne vilket medför att även jag kan slappna av... 
Detta är dock inte lätt eftersom mina tävlingsnerver gör sig påminda ..
Mer eller minde önskvärt kan man tycka.. dvs tävlingsnerver... men de finns där och det är bara att gilla läget och hoppas att man kan bemästra dem..

Hade ett mantra ner till Bollnäs.... Nu skall vi träna, Nu skall vi träna... tyx ju fungerar för mig iallafall..