? Sjukhusbesök
Var till sjukhuset idag också... likväl som i måndags och tisdags.
Måndags var det ju gipsning som gällde. Tisdag röntgen igen..som inte slutade väl.. och idag sövning och röntgen.
Jobbigt både för Jon och mig.
Hatar verkligen sjukhus och efter dessa tre dagar så gör nog Jon det med.
Måste få ställa en fråga.. varför är det ingen som lyssnar på vad jag säger när vi är på ett sjukhus... varför kör de alltid sitt eget race.. jag känner ju min son bäst.. inte de.. utan jag.. varför lyssnar de inte på mig...
Nu har det nog gjort min son både spruträdd och sjukhus rädd... förjävligt.
Hoppas dock på det bästa givetvis... att Jon inte tagit någon skada men man vet ju inte.. det har i allafall inte sköts på bästa sätt.
Idag blev det iallafall sövning eftersom det var dax för magnetröntgen av armbågen.
Då måste ligga absolut blixtstilla i ca 30 minuter... vilket är svårt för vem som helst och praktiskt tagit omöjligt för en liten Jon.
Började med att försöka få honom att sätta på sig embla plåster strax innan dit färden... det gick inte bra eftersom han ansåg att embla plåster betyder att någon skall sticka i honom och det gör ont... tvärtemot vad embla plåster gör alltså... embla plåster gör ju att det inte skall göra ont.. tyvärr var det ingen bra dag för sköterskorna igår när de skulle sätta kanyl på Jon.. de stack utanför embla området.. och det gjorde ont.
Till sist fick jag på honom plåstrerna (ungefär vid gryttjesbo på väg till Hudik)
Strax före 9:00 var vi på plats och anmälde oss i receptionen.
Blev uppvisad till dagkirurgavdelningen och anmäldes oss även där..
Jon fick klä av sig vilket inte var populärt.. Fick sedan klä på sig snygga sjukhuskläder.. som tyvärr inte passade utan de var 18 storlekar för stor.. dessa kläder hamnade raskt på golvet och Jon sprang glad i hågen omkring i bara kallingarna.
En i personalen sa då att hon skulle behöva sticka honom i handen för att sätta fast en kanyl... då bröt helvetet löst.. och Jon blev helt hysterisk...
Jag fick be kvinnan i fråga att gå därifrån så att Jon skulle lugna ner sig..
Efter en stund lugnade han ner sig och började leka med alla leksaker som fanns där.
Han fick även lite cola som jag försäkrade att det inte fanns någon medicin i... dock var detta en vitlögn... för det var lugnande i colan...men hade jag svarat ja på frågan om medicinen så hade han inte druckit det..
Drack upp colan ganska snabbt och lekte vidare... somnade sedan i en stol... Gick och sa att han somnade men ingen kom... och när de äntligen kom någon som skulle lyfta över honom till en brits så vaknade han...De försökte då att säga igen att de skulle sticka honom...helvetet bröt ut igen.. men nu sju reser värre...högröd i ansiktet och flämtande efter luft kastade han leksaksbilar omkring sig och skrek i högan sky..
Fick honom lugn men så fort någon ut personalen visade sig så skrek han i panik att han inte ville bli stucken.
Till sist fick de hålla i honom och sticka honom med en spruta i låret som gjorde att han somnade.
Otroligt jobbigt att behöva vara med om detta.. dels att se och höra rädslan över sticken men också att se sin son sövas...utan att veta om detta skulle gå bra eller inte...
Kunde inte hålla tårarna borta så jag lät dem rinna fritt.. ingen större idé att försöka dölja dem..
De sa att jag skulle sitta kvar och vänta men jag vägrade... fick följa med till röntgen avdelningen och sitta utanför när de såg hur förtvivlad jag blev...
Röntgen tog en evighet kändes det som... dock gick den bra och Jon skjutsade upp till uppvaket.
Där träffade vi en trevlig kvinna (som ursprungligen kom från Färila) som tog hand om oss..
Tyvärr började Jon nästan genast hosta och krampandas och efter en stund började han kräkas...
Svalgtuben togs ur men han verkade fortfarande inte riktigt få luft, så läkarteamet (som hade sövt honom) tillkallades på nytt..
De lyssnade på lungorna och satta upp honom i sittande läge...luftvägarna sögs ren från slem.
Efter en stund började han andas normalt.. gick och fikade lite eftersom jag inte hade ätit sedan 6 i morse..klockan var då runt 13:00..
När jag kom tillbaka hade Jon fortfarande inte vaknat men en av narkosläkarna kom in och förklarade att det berodde på sprutan han hade fått i låret.. det tar tydligen längre tid att komma ur den narkosen är den som går via en kanyl..
Lungorna kollades, likväl som syresättningen av blodet... allt var tipptopp..
Ortopeden kom och förklarade hur det låg till med Jons armbåge... och det visade sig att han har ett brott strax under armbågen men att brosket sitter där det ska, det är även en liten svullnad/blödning i armbågen (som uppstår vid den här typen av skador)
Han är nu nygipsad och kommer att förbli med gips i 3 veckor (räknat från i måndags)
Vi är i allafall hemma nu och Jon har både druckit och ätit... men han är hemskt trött..
Dock har han mindre ont i armen nu.. vet inte om det beror på att smärtan försvinner efter tag i gipsad arm.. eller om det var att de gipsade om honom och lade gipset lite högre upp denna gång... (början nästan vid armhålan och sträcker sig fram till knogarna)
Huuuua jag lider med dig då jag läser dina rader =( Minns hur jobbigt det var då vi var in med Jordan när han inte ville vakna osv. Fy fan! Tur att det är över för denna gång för er, att barn ska behöva bli så sjukhusrädda i onödan. Det måste gå att göra på ett bättre sätt! Jag är ju själv väldigt rädd, men försöker att tänka logiskt för att inte föra det vidare till Jordan som sagt. Sköterskor och läkare borde ju vara väldigt utbildade på detta å kunna lösa sånt bättre.
På fredag ska vi till labb å ta blodprover på Jordan, jag vet hur jobbigt det var sist. Men nu har vi pratat om det i en vecka, så jag hoppas det ska gå bra. Emblaplåster har vi som vi ska sätta dit. Fick höra att de ska sitta i 1,5 timme innan för att de ska verka?!
Hoppas han mår bra å inte lider för mycket av gipset på armen. Kram