? stackars liten
Jon har en liten tendens att göra illa sig...
Han provar allt.. och ibland händer det att allt går överstyr att blodspillan, smärta och diverse andra saker uppstår.
Igår lekte han med Andreas och de rullade ner för slänten på varandra och självklart slår Jon i kinden i någon av de miljontals leksaker som ligger utspridda över hela gården..
Ett rejält blåmärke uppstår och Jon grinar så att tårna väter ner hela Ljusdal... Men det värsta var inte att han hade ont (enligt honom själv) utan det var tanken att inte kunna äta pizza som gjorde att livet knappt var värt att leva... nu gick det bra att äta emellertid så han lugnade ner sig efter ett tag.
Idag var det dax igen..
Han föll olyckligt och tog emot sig med den ena handen.
Han grät och grät och jag förstod attd et var något alldeles extra.. för så brukar han inte göra.. det brukar liksom gå över efter en liten stund.
Men det gjorde det inte nu...han bara fortsatte och dessutom höll han i sin ena arm så himla underligt..
Packade in ungen i bilen och for till akuten där det som vanligt var ont om folk...
Fick sitta bra nog länge innan det kom någon för att kolla på armen...
Sen var det dax att rönga armen och det var ingen kul historia..
Uscha det gjorde ont i mig när de försökte få Jon att vrida på armen i rätt läge m.m
Till sist hade de bilderna de behövde... gick över till akuten igen och återigen vänta i typ 100 år eller nått sådant...
Jon hade vid det laget fått alvedon som börjat verka.. så han var i rätt så gott mod .. även om det givetvis fortfarande gjorde ont.
Men nu kunde han ju åtminstone leka lite i väntrummet.
Läkaren kom och han beslutade att det skulle läggas en gipsskena längst hela armen...
Trodde det skulle gå snabbt... men icke sa nicke... fick vänta nån timme till...
Nu är han i allafall gipsad och oj så lugn han är... märks VERKLIGEN att han har ont...
En underlig grej hände...
Läkaren som vi träffade på akuten ville prata med en ortoped i Hudik för att vara på den säkra sidan men fick inte tag i honom... så läkaren beslutade att gipsa och sen höra av sig till oss när han rådfrågat ortopeden.
Allt för att det skulle bli rätt...han lovade att ringa upp till mig och säga vad de kom fram till..
Ca 1 timme efter att vi kommit hem så ringer de från ortopedkliniken i Hudik och säger att Jons kall på magnetröngen och att han skall komma på fastande mage... kl: 10:00 skall vi infinna hos på avdelning 19, hus nummer 8 och kl:12:00 skall armen röngas... han som ringer pratar så otroligt obegripligt så det är svårt att höra vad han säger ibland... men jag får i allafall fram den infon..
Han lägger på men efter bara någon minut ringer ahn igen och frågar om jag vet att jon skall komma dit på fastande mage... meddelar att han just precis sagt det men att jag är lite smått upprörd att jag inte fått någon info om att han skall skickas till Hudik av läkaren i Ljusdal...
Karln från ortopeden låter jäkligt osäker och ber mig vänta lite och ringer upp någon kollega någonstans...
helt plötsligt så pratar jag med en kvinna från ortopeden som säger att Jon inte behöver komma dit på fastande mage men som sagt att han skall vara där vid 10 och 12...
Lägger på och är jäkligt sur på ljusdals läkaren som lovade att ringa upp mig och ge mig information.. men som tydligen gav ortopedkliniken i uppdrag att göra det..
Några timmar senare så ringer Ljusdals läkaren och säger att nu har han pratat med chefs ortopeden i Hudik och enligt honom så är detta ett vanligt och väldigt enkelt brott/spricka som kommer att läka på ca 1 vecka... så gipset skall tas bort på fredag...
Jag meddelar honom att det ringde någon från ortopedkliniken och gav mig lite annan info... Ljusdalläkaren blir förvånad och fattar ingenting... han ringer till chefs ortopeden igen som tydligen inget vet om just detta samtal med mig... shit vilket strul... Nu låter det som vi inte skall till Hudik trots allt.. jaja vi får väl se hur det blir imorgon...
Han provar allt.. och ibland händer det att allt går överstyr att blodspillan, smärta och diverse andra saker uppstår.
Igår lekte han med Andreas och de rullade ner för slänten på varandra och självklart slår Jon i kinden i någon av de miljontals leksaker som ligger utspridda över hela gården..
Ett rejält blåmärke uppstår och Jon grinar så att tårna väter ner hela Ljusdal... Men det värsta var inte att han hade ont (enligt honom själv) utan det var tanken att inte kunna äta pizza som gjorde att livet knappt var värt att leva... nu gick det bra att äta emellertid så han lugnade ner sig efter ett tag.
Idag var det dax igen..
Han föll olyckligt och tog emot sig med den ena handen.
Han grät och grät och jag förstod attd et var något alldeles extra.. för så brukar han inte göra.. det brukar liksom gå över efter en liten stund.
Men det gjorde det inte nu...han bara fortsatte och dessutom höll han i sin ena arm så himla underligt..
Packade in ungen i bilen och for till akuten där det som vanligt var ont om folk...
Fick sitta bra nog länge innan det kom någon för att kolla på armen...
Sen var det dax att rönga armen och det var ingen kul historia..
Uscha det gjorde ont i mig när de försökte få Jon att vrida på armen i rätt läge m.m
Till sist hade de bilderna de behövde... gick över till akuten igen och återigen vänta i typ 100 år eller nått sådant...
Jon hade vid det laget fått alvedon som börjat verka.. så han var i rätt så gott mod .. även om det givetvis fortfarande gjorde ont.
Men nu kunde han ju åtminstone leka lite i väntrummet.
Läkaren kom och han beslutade att det skulle läggas en gipsskena längst hela armen...
Trodde det skulle gå snabbt... men icke sa nicke... fick vänta nån timme till...
Nu är han i allafall gipsad och oj så lugn han är... märks VERKLIGEN att han har ont...
En underlig grej hände...
Läkaren som vi träffade på akuten ville prata med en ortoped i Hudik för att vara på den säkra sidan men fick inte tag i honom... så läkaren beslutade att gipsa och sen höra av sig till oss när han rådfrågat ortopeden.
Allt för att det skulle bli rätt...han lovade att ringa upp till mig och säga vad de kom fram till..
Ca 1 timme efter att vi kommit hem så ringer de från ortopedkliniken i Hudik och säger att Jons kall på magnetröngen och att han skall komma på fastande mage... kl: 10:00 skall vi infinna hos på avdelning 19, hus nummer 8 och kl:12:00 skall armen röngas... han som ringer pratar så otroligt obegripligt så det är svårt att höra vad han säger ibland... men jag får i allafall fram den infon..
Han lägger på men efter bara någon minut ringer ahn igen och frågar om jag vet att jon skall komma dit på fastande mage... meddelar att han just precis sagt det men att jag är lite smått upprörd att jag inte fått någon info om att han skall skickas till Hudik av läkaren i Ljusdal...
Karln från ortopeden låter jäkligt osäker och ber mig vänta lite och ringer upp någon kollega någonstans...
helt plötsligt så pratar jag med en kvinna från ortopeden som säger att Jon inte behöver komma dit på fastande mage men som sagt att han skall vara där vid 10 och 12...
Lägger på och är jäkligt sur på ljusdals läkaren som lovade att ringa upp mig och ge mig information.. men som tydligen gav ortopedkliniken i uppdrag att göra det..
Några timmar senare så ringer Ljusdals läkaren och säger att nu har han pratat med chefs ortopeden i Hudik och enligt honom så är detta ett vanligt och väldigt enkelt brott/spricka som kommer att läka på ca 1 vecka... så gipset skall tas bort på fredag...
Jag meddelar honom att det ringde någon från ortopedkliniken och gav mig lite annan info... Ljusdalläkaren blir förvånad och fattar ingenting... han ringer till chefs ortopeden igen som tydligen inget vet om just detta samtal med mig... shit vilket strul... Nu låter det som vi inte skall till Hudik trots allt.. jaja vi får väl se hur det blir imorgon...
Trackback