2010 året inget men samtidigt mycket har hänt

Ja du, 2010 var året jag fick mitt liv tillbaka... när jag tog steget att förändra mitt liv till det bättre... ja egentligen började det ju alldeles i slutet av 2009 men jag ser det som det började 2010

Vägen dit var lång... och jobbig.... fick kämpa för att få den....
Min ordinarie läkare tyckte inte att jag skulle opereras...fast jag uppfyllde alla kriterier för att få opereras...

Det han slog ner på var att jag inte provat att gå ner på medicinskt väg.. dvs tabletter...
Förklarade gång på gång att jag ju inte fick äta dessa tabletter pga mitt höga blodtryck... men detta var inget han tog notis om...fast att det var han som nekade mig att äta tabletterna.

När sedan en gammal skada i ett knä plus en ny skada på samma knä gjorde att det behövdes en knäoperation..men att operationen var omöjlig pga min vikt....bröt jag ihop och begärde en annan läkare...

Den nya läkaren var underbar.. lyssnade på mig och skickade in en remiss för Gastric Bypass operation på en gång...
Sen gick det riktigt snabbt...
19 januari åkte jag ner till Ersta tillsammans med T (tack för att du följde med) pratade och fick information om Gastric Bypass och fick godkänt för en operation.
Den 9 mars började jag dricka dietshaker.. gick ner nästan 10 kg och den 23 mars åkte jag själv ner till Ersta för inskrivning på Ersta Sjukhus...
Nervös som sjutton....men med gott mod ändå...
Tog en massa prover.. gjorde ekg m.m och klockan 7:00 den 24 mars var det dax att infinna sig i väntrummet på sjukhuset...
Operationen gick bra... mådde toppen.... fast det var problem med mitt dropp... fick sticka mig 29 gången innan jag fick i mig den sista "flaskan" dropp..

Nu har jag gått ner över 70 kg och mår alldeles utmärkt..
********************

En stor rädsla som nästan förlamade mig tog tag i mig en lördags eftermiddag...
Pappa som var och jobbade på ett MH i Hudiksvall ringde hem till mamma och lät väldigt konstig..
Han sa att hans tunga liksom fastnat i munnen... detta hade hänt mitt på dagen men han hade inte brytt sig utan jobbat vidare som mina kära pappa oftast gör... kämpar och står i.. och gör ett bra jobb... det är min pappa det...
Vi fick honom att åka in på sjukhuset i Ljusdal.... där skickade de honom vidare med ambulans till Hudik...
Det visade sig att ett blodkärl hade spruckit i hans hjärna... ett försvagat blodkärl..
Detta kärl satt också så dumt till så att gå och operera var en större risk än att låta det vara...
Givetvis blev jag rädd... man tror inte att det är sant.. en helt frisk person som verkar så ung och stark.. plötsligt ligger han på sjukhuset och har en mycket dödlig åkomma...
Men samtidigt så kändes det bra.. han levde och han var på sjukhuset...
Men när jag fick reda på att han inte fick röra sig.. fick inte ens gå till toaletten utan skulle bara ligga ner... då blev jag rädd igen... han hade ju försjutton gubbar jobbat en halvdag på MH efter att fick "stroken".. Vad hade kunnat hända....
Jag grät mycket under de närmsta dagarna...var så otroligt rädd, ledsen och orolig ända in i benmärgen...
Minsta lilla som påminde om pappa kunde få mig att börja gråta...

Pappa kom hem... och för någon dag sedan blev han friskskriven...
Oron lämnar mig inte för en sekund... bara det inte händer igen...vakar som en hök på minsta tecken...

Annars har livet flytit på en lagom takt...
En utredning av Jon har påbörjats... en utredning som skall visa om han lider av någon form av bokstavskombination.... en utredning som jag hoppas skall leda till information på hur vi som föräldrar skall bete oss...

Lilla Dito (pappas hund) klarade en operation (borttag av mjälten pga tumörer) fast han förlorat mycket blod och var mycket medtagen.... tyvärr visade det sig strax före jul att han förlorat kampen på cancern..
Den hade spridit sig till levern och Ditos liv gick inte att rädda.... nu springer han på de eviga ängarna och är fri som vinden...
Sorgen var stor och det kändes tomt i det larssonska hemmet när det bara var en hund där...

Dock har det kommit en ny liten parvel dit... en Flat... så söt som bara en valp kan vara..
Han är från Conovers kennel och är mycket lovande... verkar vara en underbar liten hund...

Själv väntar jag med spänning på att lilla Riva skall komma in i vårt liv...
Riva är en mycket efterlängtad liten kelpievalp som skall få komma hem till oss...

Helt plötsligt kommer vi få 3 hundar som ingår i THE PALM FAMILY... så var du det ju inte riktigt tänk...
Mynja var sjuk en längre tid och jag hade börjat vänja mig vid tanken på att förlora en mycket älskad hund...så jag började leta efter en kelpievalp som skulle ta hennes plats i familjen (i hjärtat skulle valpen dock få en egen plats) men helt plötsligt så blev Mynja som förbytt.. hon är pigg, hon leker, hon studsar, hon är otroligt olydig... och jag är otroligt glad att jag fått tillbaka min lilla Mynja...
Men nu har man ju inte litet delikat problem... vart skall hund nummer 3 få plats i bilen...
TÅL ATT TÄNKAS PÅ...
Hur som helst så kommer lilla Riva hem till oss nästa vecka...


Nu blir det 2011 och vad vad vi kommer att uppleva då.. har vi ingen aning om... men vi hoppas att det blir ett härligt år...