Försökte få lite frisk luft idag men det slutade med elände... (enligt Jon)
Grinade så att mitt hjärta gick sönder...
Frågade vad det var och han tittar upp mot mig och utbrister med tårarna glimmande i ögonvrårna "SNIGELN HOPPADE PÅ MIG"

Med tanke på att det var typ 20 minusgrader ute var det ju inte så troligt att någon snigel var ute på promenad..varken en liten harmlös snigel eller en människoätande sådan.



Försökte hålla mig för skratt medans jag tröstade min stackars skräckslagne son...desperat funderande efter något bra att säga som kunde göra honom glad igen.. 

Eftersom denna aggressiva snigel helt sonika hade anfallit min son och självklart krupit under alla lager av kläder (enligt Jon) måste jag av med alla hans kläder.. slänga dem i tvätten.. och hitta nya kläder...som vi även mycket noggrant gick igenom efter spår av snigelns ev kompisar...

T.o.m jackan och mössan vändes ut och in och synades i sömmarna.. 
När jag som bäst håller på och letar igenom Jons mössa (även en liten mössa har flera olika sidor) så utbrister Jon lite generat... ööhh du mamma... det var nog ingen snigel...  
Jon har då precis fått syn på  snöret som sitter på mössan... på snöret hänger det en plastgrej som fungerar som "åtdragare"
Snöret är så pass långt så att det når ner till axeln när Jon har på sig mössan... och från en viss vinkel så ser det ju ut som något kommer flygande emot en... och eftersom Jon av någon underlig anledning är livrädd för flugor, sniglar och andra småkryp så uppfattar säkert han förkylda hjärna inte att det är en plastmoj som kommer flygande utan tror att det är en kuse av något slag... 

Stackars liten  ... det är inte lätt alla gånger..