Blir så glad när jag får höra att mina barn är medkännande och ödmjuka och snälla..

Idag hade Jon sagt till en liten pojk som var ledsen "att han visste hur läskigt det kunde vara på nya ställen... men att det bara kunde bli bättre"... sötaste Jon... du är så fin.


Jon är väldigt inne på det där med att vara kär in någon.
Han frågar nästan varje dag om jag är kär i någon... när jag då svarar att jag är kär i deras pappa så ler han så där sött som bara han kan göra....och häromdagen så sa han 
"Jag vet att du och pappa är kära... för ni kramas i köket"  *fniss*

Idag (typ nästan alldeles nyss) när frågan kom upp igen så ställde jag en följdfråga - Är du kär i någon ?  
Han svarade då" Nä för jag är inte stor..."
Frågade givetvis om man måste vara stor för att vara kär ?   Jon tittade på mig som om jag vore från en annan planet...och utbrister "Ja det är klart att man måste... annars får man inte säga "AJDO"
Fattade ingenting, till att börja med men sen gick det upp ett ljus... bläddrade bland tv kanalerna under middagen och fastnade några minuter på någon form av dokumentär eller liknande...något amerikansk...där de stog längst fram i kyrkan och gifte sig... och sa "I DO"....och självklart så uppfattade Jon under dessa få minuter att just de två människorna som givetvis var vuxna... var kära i varandra heheh... jaja han är då för gullig...