? Lördag
Idag har det verkligen varit en lugn dag.
Sov tills klockan nästan slog nio.
Har inte hänt på evigheter. Så skönt så.
Släppte ut hundarna och fixade frukost.
Gjorde sedan iordning lite picknick mat och for till stranden.
Idag for vi till vårt smultronställe... en riktigt favoritplats.
Så vackert och så mysigt och det bästa av allt är att hundarna kan vara lösa där. Härligt
Sedan for vi direkt till en annan strand och badade lite mer.
Dock var det bara pojkarna som hoppade i en andra gång.
Själv satt jag på bryggan och plaskade med tårna i vattnet.
När vi sedan skulle åka hem så fick Jon ett utbrott och tvärvägrade att hoppa in i bilen.
När jag försökte lyfta in honom i bilen så gjorde han sig så bred som möjligt och det kändes som han fick 8 armar... fick inte in honom i bilen hur mycket jag än försökte.
Kände svetten bryta ut i pannan...vad skall folk tro egentligen... såg verkligen ut som om jag försökte kidnappa någons barn.
Efter lite smått panikartat övertalningsprat fick jag äntligen in i honom i bilen och vi kunde fara iväg hemåt.
Han satt och surade ända till älvbron (rätt så lång bilfärd) där jag frågade honom om han var snäll..
Jon tittade upp på mig och gav mig en blick som med all tydlighet sa vad han tyckte om mig: mamma är inte riktigt klok.
Men efter några minuter till så tinade han upp och jag fick en kram.
Sov tills klockan nästan slog nio.
Har inte hänt på evigheter. Så skönt så.
Släppte ut hundarna och fixade frukost.
Gjorde sedan iordning lite picknick mat och for till stranden.
Idag for vi till vårt smultronställe... en riktigt favoritplats.
Så vackert och så mysigt och det bästa av allt är att hundarna kan vara lösa där. Härligt
Sedan for vi direkt till en annan strand och badade lite mer.
Dock var det bara pojkarna som hoppade i en andra gång.
Själv satt jag på bryggan och plaskade med tårna i vattnet.
När vi sedan skulle åka hem så fick Jon ett utbrott och tvärvägrade att hoppa in i bilen.
När jag försökte lyfta in honom i bilen så gjorde han sig så bred som möjligt och det kändes som han fick 8 armar... fick inte in honom i bilen hur mycket jag än försökte.
Kände svetten bryta ut i pannan...vad skall folk tro egentligen... såg verkligen ut som om jag försökte kidnappa någons barn.
Efter lite smått panikartat övertalningsprat fick jag äntligen in i honom i bilen och vi kunde fara iväg hemåt.
Han satt och surade ända till älvbron (rätt så lång bilfärd) där jag frågade honom om han var snäll..
Jon tittade upp på mig och gav mig en blick som med all tydlighet sa vad han tyckte om mig: mamma är inte riktigt klok.
Men efter några minuter till så tinade han upp och jag fick en kram.
Trackback