Har kikat på film igen.
Denna gång en riktigt djup film som kanske inte brukar vara första handsvalet för mig när jag väljer film.
Titel: Sebbe
|
Beskrivning: Silvertejp, elkablar, avtryckare, sprängmedel. Sebbe planerade aldrig att bygga en bomb. Det bara blev så.
Sebbe är 15 år och bor med sin mamma i en lägenhet som är alldeles för trång. Han gör sitt bästa. Han slår aldrig tillbaka. Sebbe älskar sin mamma för att han inte kan annat. På skroten lever drömmen, och i Sebbes händer får döda ting nytt liv. Här har han kraft att skapa. Här är han fri – men ensam. Hans utanförskap växer i takt med att hans värld krymper, tills han en dag står helt isolerad utan någon annan än sin mamma. Och när hon sviker, sviktar allt.
Vad jag tycker:
En otroligt stark film. Så oerhört sorgsen. Kunde inte hålla tårarna borta. Gjorde ont i hjärtat att se denna film. Inte direkt en film som lättar upp stämningen.
Rekommenderas starkt. Full pott från mig
|