Igår på väg hem från jobb, skola och dagis tog vi vägen genom Ljusdal.
Jon och Andreas babblar som vanligt i mun på varandra om vad de gjort under dagen då Jon plötsligt utbrister med glädjestrålande, smått hysterisk röst... JULTOMTEN KOMMER...
Jag ser mig omkring men ser ingen tomte någonstans..
Säger lite tyst med min överseende mammaröst...: Ja tomten kommer snart..det är jul snart.
Jon tittar på mig med tindrande ögon och utbrister : NU ??
Jag är då beredd på att bli den elaka modern som krossar min kära sons glädje: försöker släta över det faktum att tomten inte är här än på några veckor men kommer inte på något bra och säger bara: nääää.

Jon tittar på mig som jag vore en nöt som borde utbildas och utbrister: men jag såg ju en julgran.



***************************************************************

I morse ven vinden och snön yrde..
Jag lade fram kläder till barnen på morgonen och antog som varje morgon att de snällt och lydigt skulle klä på sig snabbt.
Gjorde de det.. Nej.
En taktisk uträkning på hur man snabbt får på barnen kläderna som man lagt fram planerades och följdes..
Jon kom som vanligt med invändningar... kläder är nämligen inte hans favorit i här livet..
Kunde han så skulle han springa naken hela tiden, sjungandes  "ååh ååh vad det är skönt å va naken tralla trallala"
Jag sa då att du måste ha byxor och tröja för att det är kallt ute.
Han gick med på det med ett muttrande.

När vi sedan följde med Andreas till skolan håller jag på att frysa ihjäl...
Andreas frågar varför jag gör det...
- jag säger då utan att tänka mig för att jag saknar byxor.. (jag har nämligen kjol och strumbyxor idag..saknar nämligen byxor i rätt storlek)
Jon säger med förorättad min - men jag måste då ha byxor jag..hmmm