Igår blev det så att jag och Zilva fick vara ute på skarpt eftersök efter skadeskjutet vilt.
Mycket roligt, spännande och lärorikt..
Zilva var otroligt duktig, vilket innebär mycket stolt matte.

Tyvärr fanns det ingen riktigt skottplats.. dvs inget blod..
Fick en plats anvisad mellan två träd.. skytten sa att där någonstans hade han skjutit första skottet.



Selade på Zilva och skickade ut henne för att söka rätt på ett spår...
Något blod fanns inte på platsen överhuvudtaget.. inte heller något hår eller liknande spår som indikerar på en träff.

Zilva gick ut ca 10 meter i linan och började med att fånga en sork som jag fick montera ut ur käften på henne...
Som tur var så dog den direkt så jag slapp ta död på den själv... för tyvärr är det ju så att om en liten sork hamnar i käften på en hund och dessutom piper så blir den skadad.. och jag vill inte veta av att en skadad liten söt sork ligger i skogen och plågas...

Hur som helst så skickade jag ut henne på nytt och hon sög tag i ett spår och gick i den riktningen som älgen tagit enligt skytten.
Spåret gick över stock och sten.
Zilva spårade som en gudinna utan att åbleka att en skytt med en sk löshund gick bakom oss.
En sk löshund är en hund som man kan släppa på älg. (den skulle vi släppa om vi började närma oss älgen, så att om älgen stod och tröck någonstans kunde hunden få den att röra sig och skytten får då på det sättet ett bättre läge att skjuta det dödande skottet.)
Det gör man alltså inte med en eftersökshund som Zilva är.

Såg att hon följde älgspår pga att klövavtrycken syndes tydligt i den mjuka mossan.
Försökte se om det fanns något blod, hår eller andra tecken på att älgen var skadad...men såg inga.

Efter tag såg jag att hon bytte till ett annat älgspår... ett mycket mindre + ett halvstort.. troligt en ko med kalv..
Fanns inget blod eller hår här heller så jag tog av henne från det spåret och ringade in den första spåret på nytt igen.
Det nya spåret gick längst en skogsväg och det första spåret hade fortsatt över den vägen.. därav bytet.. luktade säkert lite mer med tanke på att det var två älgar på det andra spåret. (lite mer spännande)



Kändes som vi gick och gick och gick...och Zilva stretade på bra nog i linan så jag fick bromsa henne lite..
I en annan skogsvägs korsning (flera skogtraktorvägar som korsar varandra) så ville den sk löshunden fortsätta uppåt och Zilva ville gå raktfram så där delade vi på oss..
Skytten och löshunden fortsatte uppåt men fick avbryta när de visade sig vara en ensam ko som hade gått där.
Vid det här laget hade vi kommit ganska långt och jag började fundera hur fanken jag skulle göra om jag träffade på en skadad älg...utan bössa kan jag ju inte göra speciellt mycket..
Blev lite nervös men Zilva och jag fortsatte följa spåret.
Zilva blev mer och mer upphetsad och drog hårt i linan men jag kunde fortfarande inte se några tecken på träff.. dvs hår, blod, benfragment, maginnehåll m.m
Spåret fortsatte över en bilväg (grusväg) och ned för en liten slänt.
Markerna började blir lite mer fuktig och en skadad älg brukar söka sig till vattendrag för att lägga sig så jag trodde att nu möter vi nog älgen snart..med tanke på marken och på Zilvas beteende.
Vi kom fram en bäck och Zilva hoppade över och stretade framåt...
Där stoppade jag henne dock eftersom jag inte hade någon skytt med mig.
Ringde upp Nicklas som stod kvar där vi lämnat bilarna...
Fick pratade med en i jaktlaget som rådde mig att stå kvar tills en skytt kunde möta upp.
Skytten med löshunden hade vid det här laget vänt oh kommit ner till vägen och kunden nu leta upp mig (beskrev vart jag stod så han hade inga svårigheter att hitta mig)
Även den sk löshunden ville fortsätta med stor iver över bäcken.
Tydliga klövavtryck fanns även här.. men inte tillstymelse till blod.
Skytten beslöt att vi skulle gå upp mot vägen eftersom detta troligtvis tydde på att älgen inte var skadad..
Vi hade nämligen gått långt utan att se tillstymelse till tecken på någon skada.

När vi kom upp på vägen fick vi order om att fortsätta upp på andra sidan vägen (bergsidan som vi först kom ifrån innan vi gick över vägen..)
Jag hade nämligen sett att ett spår hade löpt raktfram där vi vek av neråt.
Fortsatte uppåt och letade upp stället där jag hade sett spåret..
Zilva sög upp det på ett ögonblick och det var bara att hänga på.
Zilva viftade på svansen och om man kan le med hela kroppen så gjorde hon nog just det..
Detta var nog det roligaste hon har varit med på.

Efter en stund upptäckte jag ett litet större spår på sidan av det spåret vi följde...
Det spåret gjorde mig en aning kallsvettig.. det var nämligen väldigt tydliga björnspår..
Men med tanke på att Zilva inte reagerade nämnvärt så antar jag att det var ett rätt så gammalt spår.
När vi är inne i en ungskog och försöker med alla medel att inte trassla in linan i alla miljoner små grenar som sticker ut åt alla håll och kanter så ringer telefonen..
Det är Nicklas som undrar hur det går..
Förklarar att jag följer ett älgspår men att det inte finns några tecken på att älgen skall vara skadad.
Får prata med Erik (en i jaktlaget) som undrar vart jag är..förklarar så gått det går men ser att jag börjar närma mig vägen igen och förklarar att jag snart är på vägen.
De åker och möter upp mig.
Zilva visar tydligt att hon vill ner på andra sidan vägen.. Erik och en till i jaktlaget går ner och tittar..  finns inget blod men däremot spår efter älg...
De beslutar att inte fortsätta...

Under tiden har de även släppt en till hund från den sk skottplatsen och även den suger tag i ett spår ...
Det spåret leder uppåt.
De får snart ge upp... finns ingen skadad älg... och mörkret faller..



Åker hem och skiner som en sol..
Detta var otroligt roligt...
Hoppas att jag får vara med om ett nytt eftersök snart... även om det är hemskt att veta att det kanske ligger någon skadad älg i skogen så tycker jag att detta är roligt...
För det är ju faktiskt så att om vi inte söker upp älgen så kommer den ju fortsätta ligga där,... nu kan vi söka upp den och förkorta lidandet.

Nu blev väldigt långt men så är det...