Idag hände det något som jag nog gott kunde ha varit utan för att utrycka det milt.

Hade bilen full med barn...mina två och två andra.... 
På väg till Kajevall med fullastad bil...(jag, 4 barn, 1 valp, groteskt stor matsäck, två madrasser, 4 stjärtlappar, 1 pulka  och 1 snowracer) tappar jag lite smått kontrollen över bilen.. 
Hinner säga att det är väldigt spårigt och sedan åker jag ner i ett av spåren och bilen går inte att styra...utan jag bara glider..vilken känns som en evighet... rakt ner i diket där vi stannar med en duns..
Hela framrutan sprutas ner av snö...men "smällen" blir mjuk... dämpas av den stora mängden snö som just nu fyller dikena..
Kontrollerar att allt är OK med barnen... och tar mig ut genom dörren....bilen står ganska djupt ner med ena sidan ner i diken ...därför är det lite halvsvårt att kravla sig ur bilen...hoppar ur och möts av en räddande ängel... 
Tack och lov att det finns hjälpsamma människor... och att de tycks dyka upp precis i rätt tid...

Alldeles bakom mig har nämligen en King Cab (med tillhörande man) dykt upp...
Och som många av er vet så är en King Cab ett rätt så stort fordon.. med en hel del krafter...
Mannen kopplar en bred bogserlina i min bils dragkrok... säger åt mig att styra och börjar backa... 
Får väl stå där ett litet tag eftersom vi sjunkit ganska djupt ner i snön... men tillslut kommer vi upp.

Den lilla rädslan som uppkom har nu lämnat barnen som skrattar så att de håller på att dö och jag åker vidare till Kajevall där vi upptäcker till vår stora glädje att det inte är så mycket folk där... 
Detta kan kanske tyckas konstigt... att tycka så menar jag... men det är inte så konstigt som det låter...därför ju färra människor det är där desto större plats får vi... vi får dessutom ett vindskydd där vi kan ställa våra grejjer och göra upp eld för att grilla korv...

Hur som helst... mysigt hade vi i allafall...och även om jag skulle ha velat slippa dikeskörningen...
Men varken vi eller bilen fick några skador så det gick ju bra trots allt.