Var ett tag sedan jag lade ut bilder på min förändring.
Gillar inte direkt att se mig själv på bild... även om jag är stolt över mig själv och oerhört glad att jag lyckats så gillar jag fortfarande inte mig till fullo...
Det verkar som ju mer jag går ner desto mer fåfäng blir jag... jag är noga med hur jag ser ut helt enkelt.....
Det kan vara riktigt jobbigt ibland... ser mig själv i spegeln på morgonen och ser en skitsnygg tjej med självförtroende och självkänslan på topp... men ju längre bort från spegeln jag kommer desto mer sjunker självkänslan......självförtroendet finns fortfarande där...men självkänslan bara sjunker och sjunker...
Om jag får en komplimang så suger jag i mig den som en svamp som törstat efter vatten väldigt länge..
Men samtidigt kan jag inte riktigt ta till mig den för är det verkligen sant.. det där de/ han /hon säger....
En röst sitter envist fast i mitt bakhuvud.. en illvillig röst som viskar att de egentligen inte menar vad de säger..att snart så kommer sanningen fram...
Vissa dagar är bättre... vissa dagar är underbara... så fort jag går förbi ett skyltfönster ser jag en glittrande glad och fin tjej... en tjej jag vill vara hela tiden... livet leker liksom...
Varför kan det inte få vara så hela tiden...

Men jag älskar att få komplimanger... så om du känner för att ge mig en komplimang.. så gör det...
Jag behöver dem som alla andra här i världen... ju fler komplimanger jag får desto mer växer jag.. tillsist kan jag sprätta bort den illvilliga rösten dit den hör hemma...och börja leva livet till fullo...