? Plötsligt händer det...
Var hem på lunchen... rastade hundarna, käkade och skulle sedan gå.
Släppte ut hundarna på gården för sista pinkningen.
Får in dem och skall sedan stänga dörren.. plötsligt står jag där med handtaget i handen..
Handtaget har alltså lossnat från dörren och där står jag som ett fån och stirrar flera sekunder på saken i min hand.
Släppte ut hundarna på gården för sista pinkningen.
Får in dem och skall sedan stänga dörren.. plötsligt står jag där med handtaget i handen..
Handtaget har alltså lossnat från dörren och där står jag som ett fån och stirrar flera sekunder på saken i min hand.
Letar som en galning efter skruv och skurvmejsel...
Varför är det alltid så att när man skall ha något speciellt så tycks saken i fråga fått ben och flytt fältet..
Men när man inte skall ha dem så finns det där.
Hur som helst så är det tur att jag faktiskt är ganska händig... men det det tar ju ändå ett litet tag att få ordning på skiten..
Minuterna tickar och jag blir stressad...
När jag äntligen får fast skiten så händer det något jag knappt tror är sant...
En självmordsfågel dyker upp och flyger rakt in genom dörröppningen.. ångrar sin självmordstripp och försöker ta sig ut men missar dörröppningen och flyger rakt in i fönstret och dör.
Riva som är snabb som ögat (hon har redan observerat den lilla inkräktaren innan jag ens har märkt att den är på väg)...tar ett döds skutt upp på kökssoffan, nappar tag i fågeln och försvinner in i ett angränsande rum.
Jag som faktiskt är ganska snabb (Riva är ju faktiskt min 3:e kelpie) rusar efter och tar tillbaka den numer massakrerade fågeln (tänk vad små kelpie tänder kan hinna med på en så kort stund)
Det händer mycket när man minst anar det
Varför är det alltid så att när man skall ha något speciellt så tycks saken i fråga fått ben och flytt fältet..
Men när man inte skall ha dem så finns det där.
Hur som helst så är det tur att jag faktiskt är ganska händig... men det det tar ju ändå ett litet tag att få ordning på skiten..
Minuterna tickar och jag blir stressad...
När jag äntligen får fast skiten så händer det något jag knappt tror är sant...
En självmordsfågel dyker upp och flyger rakt in genom dörröppningen.. ångrar sin självmordstripp och försöker ta sig ut men missar dörröppningen och flyger rakt in i fönstret och dör.
Riva som är snabb som ögat (hon har redan observerat den lilla inkräktaren innan jag ens har märkt att den är på väg)...tar ett döds skutt upp på kökssoffan, nappar tag i fågeln och försvinner in i ett angränsande rum.
Jag som faktiskt är ganska snabb (Riva är ju faktiskt min 3:e kelpie) rusar efter och tar tillbaka den numer massakrerade fågeln (tänk vad små kelpie tänder kan hinna med på en så kort stund)
Det händer mycket när man minst anar det
Trackback