Ibland eller ganska ofta är det ganska trögt att kliva upp på morgonen.. 
Man vill helst ligga kvar... men man inser snabbt att det tyvärr inte var helg denna dag heller. 
Man kliver upp med tunga steg... försöker få bort "gruset" i ögonen... blaskar lite vatten i ansiktet för att vakna till.. 
Suckar tungt och längtar till helgen. 
Blir deprimerad av tanken att ännu en arbetsdag är i antågande och inget kan förhindra det.
Missförstå mig inte här nu... jag är glad att jag har ett jobb och skulle för allt i världen inte vilja förlora det.. 
Men har man jobbat med samma sak i 12 år, så känns jobbet inte upplyftande längre.. utan man gör helt enkelt det man ska och givetvis gör man det bra och får lön i slutet av månaden. 
Hur som helst när man nu har hasat sig upp på morgonen, slängt i sig lite frukost, fått barnen att vakna till liv och avlämnat barnen till skola och dagis och börjar närma sig jobbet så är det något som faktiskt gör mig glad..
Det är något som får mig att le och orka med arbetsdagen..
Något som får dagen att gå snabbare.
Mina härliga kollegor. 
De får mig att le varje dag
Och jag menar.. vem skulle inte le när man har sånna här kollegor HEHEHEHEHEHE