I lördags så gick det vägen. 
Så fruktansvärt glad att vi klarade det och ni som tror att det är lätt att ta ett championat i viltspår tror fel... det ligger tid och möda bakom det också.. Det är inte bara att ta vilken hund som helst och sen gå ut i skogen och få 3 1:or.

Hur som helst är jag väldigt glad och väldigt stolt att vi klarade av det. 

Fick en hel del tips från domaren Lars.
Saker som jag skall tänka på, som tex att jag gott kan bromsa henne lite... jag har dock inga problem att hänga med.. men jag har långa ben och när det gäller viltspår så skall det egentligen gå långsamt... man skall ju nämligen ha en skytt bakom sig också.. och en flåsande skytt som skall skjuta ett skadat djur är inte så bra... träffsäkerheten minskar ju drastiskt. 

Genom att det går lite för fort blir det ju också mer slarv i vinklar.. onödigt eftersom Riva är hemskt spårnoga egentligen..

En till sak som jag kom och tänka på är att jag och Riva behöver träna mer på att träffa folk...
Blir ju lätt så att man liksom träffar samma människor om och om igen så när det väl kommer en okänd så blir det väldigt konstigt... visserligen så löper hon just nu och kan vara lite fessig.. och dessutom så är hon 1,5 år.. är ju en liten konstig period då..
Hur som helst inget alarmerande men dock tänkvärt...

Spåret i lördags kändes otroligt bra... Riva är lätt att läsa och jag känner ett självförtroende från henne vilket medför att även jag kan slappna av... 
Detta är dock inte lätt eftersom mina tävlingsnerver gör sig påminda ..
Mer eller minde önskvärt kan man tycka.. dvs tävlingsnerver... men de finns där och det är bara att gilla läget och hoppas att man kan bemästra dem..

Hade ett mantra ner till Bollnäs.... Nu skall vi träna, Nu skall vi träna... tyx ju fungerar för mig iallafall..